Va? TVÅ böcker på en dag, och dagen är inte ens slut? Jajemän. Härnäst på tur stod nämligen en otroligt lättläst bok av Dorte Nielsen. Den heter "Idéer - Kreativa verktyg och metoder för idé och konceptutveckling" och är - får jag väl säga som har industridesignutbildning i ryggen och ett typografiskt intresse - ruskigt snygg. Ytlig, skulle man också kunna kalla den, utan tvekan.
Det handlar alltså om sätt för människor att få idéer på, och i boken presenteras också en uppsjö av olika metoder, vissa bättre och mer intressanta än andra.
Har man redan en gedigen utbildning inom design och kreativitet så är det här en kul bok att ha (den kostar dessutom bara 49:- på AdLibris just nu under bokrean) men det är inget nytt för oss som är gamla i gamet och det är inget för nybörjare misstänker jag.
Nielsen börjar med att poängtera hur viktigt det är att formulera en problemställning för att man skall kunna rota reda på rätt lösning för den produkt man tänker ta fram. Problemet med hennes framställning är att den går alldeles för mycket på ytan. Det finns fyra frågor att ställa sig när man attackerar problemet, men jag tycker inte - med den erfarenhet jag har av att både lösa problem och föreläsa om problemlösning - att det räcker till riktigt.
Detsamma gäller även avsnittet om fokus, men där är problematiken snarare HUR man fokuserar. Det nämns bara att man BÖR fokusera, inte hur man gör. Och det behövs. Varför skumma förbi det när det är viktigt?
För att inte tala om avsnittet om att lyfta fram idéer, framförallt att bygga vidare på andras idéer. Inget nämns om den negativa stämning som lätt byggs upp i ett brainstormingmöte, och hur mycket fingertoppskänsla det krävs för att kunna leda ett sådant möte.
Nåväl. Som bok har den ändå sina förtjänster. Den är fin. Och den var billig. Och det finns trots allt ett par bra metoder att bli kreativ på och den är fylld med goda råd, såsom att skaffa sig en klippbok, skriva ner idéer och liknande, så den är definitivt värd sin modiga femtiolapp, bara man vet om hur man skall formulera problem redan innan man köper boken.
Oh, en sak till: Dorte Nielsen är reklammakare, och det märks i hennes sätt att beskriva och formulera sig runt kreativitet. Boken är lätt vinklad.
Intressant?
Andra bloggare om:
Dorte Nielsen, Idéer - kreativa verktyg och metoder för idé- och konceptutveckling, kreativitet, koncept, skapande
söndag 30 mars 2008
Pappersväggar
Efter att ha läst både "Hanteringen av Odöda" och "Låt den rätte komma in", så fick jag för mig att även läsa "Pappersväggar". Samtliga är skrivna av John Ajvide Lindqvist.
Gräns - en novell som handlar om utanförskap och om att inte passa in. Den föll mig inte alls på läppen.
By på höjden - Ja, vad skall man säga? Lindqvist försöker verkligen att få skräcken att infinna sig. Rädslan för det som inte är helt rätt. Inte heller i den här varianten lyckas han till fullo. jag känner inget. Jag kanske är avtrubbad, men Lindqvists språk talar inte till mig i den här novellen. Den kanske helt enkelt är för kort?
Equinox - Äntligen! En berättelse som är både obehaglig och otäck och lagom svart i synen för mig. Det går långsamt och det bygger upp till en stämning som gör mig nästan kallsvettig, för man anar att katastrofen väntar runt hörnet.
Syns inte! Finns inte! - Okej, återigen för kort och för desperat redan i utgångsläget. Jag känner ingen skräck eller samhörighet här heller.
Vikarien - En fascinerande novell, som förmodligen skall lämna mig kall. Det gör den också, men kanske inte riktigt kall på det viset författaren avsett.
Evig/ Kärlek - En av de bättre novellerna. Inte lika bra som Equinox, men snudd på. Obehaglig.
Att få hålla om dig till musik - jaha... va? Vad är det för något? Vad gör den här? Jag förstår inget av de osammanhängande meningarna och om tanken är att det skall skapa någon slags känslomässig resonans så är det en misslyckad novell.
Majken - Snattande tanter! Rolig på ett betryckande sätt och faktiskt riktigt bra. Kanske inte skräckinjagande, men obehaglig och krypande och lätt klaustrofobisk. Här fungerar faktiskt känslan av hopplöshet riktigt bra!
Pappersväggar - Det är en novell som lämnar mig lite i sticket. Till skillnad från övriga berättelser i Pappersväggar vill jag att den skall fortsätta, för den känns oavslutad.
Sluthanteringen - Här, äntligen, har jag ett bevis på att Lindqvist faktiskt KAN skriva skräck. Det är en epilog till Hanteringen av Odöda, och det är BRA! Det är maktlöshet parad med den underliga situation som uppstod i första boken när regeringen ger sig in i just hanteringen av alla de omlevande som stigit upp från sina gravar. Men behövs den då? Det struntar jag faktiskt i, för det är BRA grejer. Mer sådant Lindqvist!
Lindqvist är som bäst när han bygger upp ett obehag och en undergångsstämning, långsamt, långsamt, utan monster och konstiga varelser. Jag tyckte inte om "Låt den rätte komma in", den är alldeles för grå och trist, behängd med leda. Men "Hanteringen av odöda" var i mitt tycke en mycket bra bok. Kanske beror det på mitt särskilda förhållande till zombies, eller så är det bara så att han lyckades slå an en ton i mig med sin skildring av hur Stockholmstrakten sakta förvandlas till en hemvist för de "omlevande".
Lindqvists författarskap är annars präglat av tristess, en undergång man inte behöver vänta på, för den finns redan där, den är redan på plats när berättelsen tar sin början. Det finns ingen framtid och därför inget att förlora. Nedåtfärden är redan gjord långt innan jag som läsare kommer in i berättelsen, och det är det som inte funkar. Jag vill kunna sätta mig in i berättelsen, identifiera mig med min huvudperson och sitta som på nålar och säga "Nej! Är du DUM! Gör det inte!" istället sitter jag och tänker "Men hoppa ut för balkongen då, ditt dumma aber! Gör slut på ditt lidande, för det kommer ändå inte att bli bättre än så här!"
De som drar paralleller mellan Stephen King och John Ajvide Lindqvist har nog inte riktigt insett Kings storhet. Det finns få böcker som har skrämt slag på mig på samma sätt som Kings, och Lindqvist är allt för rotad i den svenska myllan för att jag skall kunna uppbåda nog med "suspension of disbelief" för att godta det han skriver.
Lindqvist är trots mitt hackande en skicklig författare, men jag hade nog låtit bli att ge ut "Pappersväggar" om jag hade varit Ordfront. Fast det är klart, den säljer uppenbarligen ändå.
Läs vidare:
Hanteringen av Odöda
Låt den rätte komma in
John Ajvide Lindqvist på Ordfronts hemsida.
Intressant?
Andra bloggare om:
John Ajvide Lindqvist, novell, Pappersväggar, skräck
Gräns - en novell som handlar om utanförskap och om att inte passa in. Den föll mig inte alls på läppen.
By på höjden - Ja, vad skall man säga? Lindqvist försöker verkligen att få skräcken att infinna sig. Rädslan för det som inte är helt rätt. Inte heller i den här varianten lyckas han till fullo. jag känner inget. Jag kanske är avtrubbad, men Lindqvists språk talar inte till mig i den här novellen. Den kanske helt enkelt är för kort?
Equinox - Äntligen! En berättelse som är både obehaglig och otäck och lagom svart i synen för mig. Det går långsamt och det bygger upp till en stämning som gör mig nästan kallsvettig, för man anar att katastrofen väntar runt hörnet.
Syns inte! Finns inte! - Okej, återigen för kort och för desperat redan i utgångsläget. Jag känner ingen skräck eller samhörighet här heller.
Vikarien - En fascinerande novell, som förmodligen skall lämna mig kall. Det gör den också, men kanske inte riktigt kall på det viset författaren avsett.
Evig/ Kärlek - En av de bättre novellerna. Inte lika bra som Equinox, men snudd på. Obehaglig.
Att få hålla om dig till musik - jaha... va? Vad är det för något? Vad gör den här? Jag förstår inget av de osammanhängande meningarna och om tanken är att det skall skapa någon slags känslomässig resonans så är det en misslyckad novell.
Majken - Snattande tanter! Rolig på ett betryckande sätt och faktiskt riktigt bra. Kanske inte skräckinjagande, men obehaglig och krypande och lätt klaustrofobisk. Här fungerar faktiskt känslan av hopplöshet riktigt bra!
Pappersväggar - Det är en novell som lämnar mig lite i sticket. Till skillnad från övriga berättelser i Pappersväggar vill jag att den skall fortsätta, för den känns oavslutad.
Sluthanteringen - Här, äntligen, har jag ett bevis på att Lindqvist faktiskt KAN skriva skräck. Det är en epilog till Hanteringen av Odöda, och det är BRA! Det är maktlöshet parad med den underliga situation som uppstod i första boken när regeringen ger sig in i just hanteringen av alla de omlevande som stigit upp från sina gravar. Men behövs den då? Det struntar jag faktiskt i, för det är BRA grejer. Mer sådant Lindqvist!
Lindqvist är som bäst när han bygger upp ett obehag och en undergångsstämning, långsamt, långsamt, utan monster och konstiga varelser. Jag tyckte inte om "Låt den rätte komma in", den är alldeles för grå och trist, behängd med leda. Men "Hanteringen av odöda" var i mitt tycke en mycket bra bok. Kanske beror det på mitt särskilda förhållande till zombies, eller så är det bara så att han lyckades slå an en ton i mig med sin skildring av hur Stockholmstrakten sakta förvandlas till en hemvist för de "omlevande".
Lindqvists författarskap är annars präglat av tristess, en undergång man inte behöver vänta på, för den finns redan där, den är redan på plats när berättelsen tar sin början. Det finns ingen framtid och därför inget att förlora. Nedåtfärden är redan gjord långt innan jag som läsare kommer in i berättelsen, och det är det som inte funkar. Jag vill kunna sätta mig in i berättelsen, identifiera mig med min huvudperson och sitta som på nålar och säga "Nej! Är du DUM! Gör det inte!" istället sitter jag och tänker "Men hoppa ut för balkongen då, ditt dumma aber! Gör slut på ditt lidande, för det kommer ändå inte att bli bättre än så här!"
De som drar paralleller mellan Stephen King och John Ajvide Lindqvist har nog inte riktigt insett Kings storhet. Det finns få böcker som har skrämt slag på mig på samma sätt som Kings, och Lindqvist är allt för rotad i den svenska myllan för att jag skall kunna uppbåda nog med "suspension of disbelief" för att godta det han skriver.
Lindqvist är trots mitt hackande en skicklig författare, men jag hade nog låtit bli att ge ut "Pappersväggar" om jag hade varit Ordfront. Fast det är klart, den säljer uppenbarligen ändå.
Läs vidare:
Hanteringen av Odöda
Låt den rätte komma in
John Ajvide Lindqvist på Ordfronts hemsida.
Intressant?
Andra bloggare om:
John Ajvide Lindqvist, novell, Pappersväggar, skräck
lördag 29 mars 2008
Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra
En omfattande och något besvärlig titel på en bok som inte innehåller mer än 160 sidor (och det inkluderar litteraturlistan). Liza Marklund och Lotta Snickare har skrivit - av brist på annat uttryck - ett kvällstidningsreportage om vilka minor karriärstörstande kvinnor kan gå på i just karriären.
Det första problemet jag personligen stöter på är den tidningsartade tonen. Det är språket som stör. Jag blir lite irriterad på det lättsamma och förenkalde språket. Visst, jag inser att det förmodligen behövs snabblästa böcker i vårt samhälle också, men jag dras (som ni förmodligen kommer att märka) till lite tyngre och seriösare språk. En snobbism från min sida, men så läste jag boken på mindre än två timmar också.
Det andra är att bägge författarinnorna verkar söka någon slags bekräftelse från läsaren med sina "mitt livs novell" inslag. Där ondgör de sig över hur de blivit behandlade, både hemifrån och på arbetet och det är nästan så att jag som läsare vill sträcka ut en hand och klappa dem på huvudet och säga "men stackars dig!" Och vips så har de omformat sig ifrån starka kvinnor som visar hur en slipsten skall dras till svaga offer som inte kan påverka situationen de befinner sig i. De här är ju inte särskilt uppmuntrande! Jag vill för tusan veta hur jag UNDVIKER det, inte lyssna på en massa gnäll!
Nåväl.
Jag är övertygad om att den här boken kan vara bra för människor som inte ens kommit i kontakt med feminism, härskartekniker och annat otäckt tidigare, eller för de som vill ha något lättsmält att bli upprörda över, men för mig var den något av ett nerköp efter Nina Björks och Petra Östergrens alldeles utmärkta böcker. Med andra ord tillförde den här boken inget nytt, möjligtvis påminde den mig om att jag skall vara arg och upprörd över sakernas tillstånd. I alla fall lite.
Näe, det här är väl inget jag rekommenderar för den hugade läsaren.
Läs vidare:
Liza Marklunds hemsida
Om Lotta Snickare på Piratförlaget
Andra bloggares åsikter om:
bok, det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, Liza Marklund, Lotta Snickare, Feminister
Det första problemet jag personligen stöter på är den tidningsartade tonen. Det är språket som stör. Jag blir lite irriterad på det lättsamma och förenkalde språket. Visst, jag inser att det förmodligen behövs snabblästa böcker i vårt samhälle också, men jag dras (som ni förmodligen kommer att märka) till lite tyngre och seriösare språk. En snobbism från min sida, men så läste jag boken på mindre än två timmar också.
Det andra är att bägge författarinnorna verkar söka någon slags bekräftelse från läsaren med sina "mitt livs novell" inslag. Där ondgör de sig över hur de blivit behandlade, både hemifrån och på arbetet och det är nästan så att jag som läsare vill sträcka ut en hand och klappa dem på huvudet och säga "men stackars dig!" Och vips så har de omformat sig ifrån starka kvinnor som visar hur en slipsten skall dras till svaga offer som inte kan påverka situationen de befinner sig i. De här är ju inte särskilt uppmuntrande! Jag vill för tusan veta hur jag UNDVIKER det, inte lyssna på en massa gnäll!
Nåväl.
Jag är övertygad om att den här boken kan vara bra för människor som inte ens kommit i kontakt med feminism, härskartekniker och annat otäckt tidigare, eller för de som vill ha något lättsmält att bli upprörda över, men för mig var den något av ett nerköp efter Nina Björks och Petra Östergrens alldeles utmärkta böcker. Med andra ord tillförde den här boken inget nytt, möjligtvis påminde den mig om att jag skall vara arg och upprörd över sakernas tillstånd. I alla fall lite.
Näe, det här är väl inget jag rekommenderar för den hugade läsaren.
Läs vidare:
Liza Marklunds hemsida
Om Lotta Snickare på Piratförlaget
Andra bloggares åsikter om:
bok, det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, Liza Marklund, Lotta Snickare, Feminister
fredag 28 mars 2008
Porr, Horor och Feminister
Jag lade precis ihop (nåja, jag HAR ett par sidor kvar) pärmarna på Petra Östergrens bok "Porr, Horor och Feminister" som är den andra boken "feministisk" litteratur jag läst de senaste tre veckorna. Att jag överhuvudtaget började läsa den var en direkt följd av "Under det rosa täcket" av Nina Björk, som jag fick rekommenderad till mig av Herr Klokbok.
Det är en "upprörande" bok, som med sin skarpa och annorlunda syn på både porr, horor och feminister, tar ett steg utanför det accepterade synsättet på dessa företeelser. Porr är nämligen normativt sett dåligt. Det uppmuntrar till våld, det objektifierar kvinnor och det är äckligt! Östergren visar en annan aspekt av det hela. Hon påpekar att istället för att objektifiera kvinnor, så visar det kvinnor med sexuell makt, kvinnor som tar för sig och som styr över sitt eget sexliv. Hon påpekar också att det här är något som inte är accepterat i samhället, och att det därför bedöms utifrån ett moraliskt synsätt snarare än ett faktabaserat synsätt. Enligt Östergren finns det inga belägg för att män blir våldsamma av att se på porr. Hon är naturligtvis inte odelat positiv. Det finns enligt henne mycket dålig porr också, men det är inte den enda typen som förekommer. Med sin argumentation vill hon påvisa att de ställningstaganden som görs ofta utgår ifrån den tyckandes egen syn på vad som är "normalt" sex. Allt som faller utanför ramarna för "normalt" sex är dåligt och våldsamt.
Detsamma gäller för hennes syn på prostitution. Det är inget enkelt ämne Östergren ger sig i kast med, men hon lyckas förmedla (till mig) en helt annan bild av prostitution än den media framhärdar med, dvs att det är dåligt att vara prostituerad, de som är prostituerade är intvingade i det och mår dessutom kass. Och just det... de knarkar.
Istället träder en nyanserad bild av vad det KAN innebära att vara prostituerad fram. Det handlar också om kvinnor som tar kontroll över sina liv, som istället för att kämpa med två lågbetalda jobb, make och familj faktiskt säger "nej, det måste finnas ett bättre sätt, andra villkor, bättre möjligheter" och väljer prostitution som den möjligheten. Östergren påpekar också att det visst finns prostituerade som mår dåligt, men att den bilden redan propageras kraftigt i media, så varför förstärka ytterligare? Det är inte de personerna som behöver synas, utan snarare de som faktist fått ut något av sin verksamhet.
Jag får erkänna att den här boken har fått mig att ifrågasätta många av mina "sanningar" som jag har burit omkring på en stor del av mitt liv. Därför rekommenderar jag varmt Östergrens bok. Även om man är i sin fulla rätt att inte hålla med om hennes slutsatser, så bör man ta den till sig, läsa den och inse att det finns en helt annan sida av dessa företeelser som man inte får höra talas om i media eller debatter.
Läs vidare:
Isabella Lunds blog
Petra Östergrens hemsida
Nina Björk på Wikipedia
Andra bloggare om
böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr
Det är en "upprörande" bok, som med sin skarpa och annorlunda syn på både porr, horor och feminister, tar ett steg utanför det accepterade synsättet på dessa företeelser. Porr är nämligen normativt sett dåligt. Det uppmuntrar till våld, det objektifierar kvinnor och det är äckligt! Östergren visar en annan aspekt av det hela. Hon påpekar att istället för att objektifiera kvinnor, så visar det kvinnor med sexuell makt, kvinnor som tar för sig och som styr över sitt eget sexliv. Hon påpekar också att det här är något som inte är accepterat i samhället, och att det därför bedöms utifrån ett moraliskt synsätt snarare än ett faktabaserat synsätt. Enligt Östergren finns det inga belägg för att män blir våldsamma av att se på porr. Hon är naturligtvis inte odelat positiv. Det finns enligt henne mycket dålig porr också, men det är inte den enda typen som förekommer. Med sin argumentation vill hon påvisa att de ställningstaganden som görs ofta utgår ifrån den tyckandes egen syn på vad som är "normalt" sex. Allt som faller utanför ramarna för "normalt" sex är dåligt och våldsamt.
Detsamma gäller för hennes syn på prostitution. Det är inget enkelt ämne Östergren ger sig i kast med, men hon lyckas förmedla (till mig) en helt annan bild av prostitution än den media framhärdar med, dvs att det är dåligt att vara prostituerad, de som är prostituerade är intvingade i det och mår dessutom kass. Och just det... de knarkar.
Istället träder en nyanserad bild av vad det KAN innebära att vara prostituerad fram. Det handlar också om kvinnor som tar kontroll över sina liv, som istället för att kämpa med två lågbetalda jobb, make och familj faktiskt säger "nej, det måste finnas ett bättre sätt, andra villkor, bättre möjligheter" och väljer prostitution som den möjligheten. Östergren påpekar också att det visst finns prostituerade som mår dåligt, men att den bilden redan propageras kraftigt i media, så varför förstärka ytterligare? Det är inte de personerna som behöver synas, utan snarare de som faktist fått ut något av sin verksamhet.
Jag får erkänna att den här boken har fått mig att ifrågasätta många av mina "sanningar" som jag har burit omkring på en stor del av mitt liv. Därför rekommenderar jag varmt Östergrens bok. Även om man är i sin fulla rätt att inte hålla med om hennes slutsatser, så bör man ta den till sig, läsa den och inse att det finns en helt annan sida av dessa företeelser som man inte får höra talas om i media eller debatter.
Läs vidare:
Isabella Lunds blog
Petra Östergrens hemsida
Nina Björk på Wikipedia
Andra bloggare om
böcker, feminister, horor, Petra Östergren, porr
torsdag 27 mars 2008
djävulskt vadå?
Beläst. Enligt SAOL:
Här tänker jag prata om böcker. Som jag har läst, som jag läser och som jag vill läsa. Eftersom jag går igenom en trave böcker varje vecka (nåja) så vill jag dela med mig av mina upptäckter, varningar och förtjusta utrop. Om sedan någon läser och lyssnar... weeell... Det är upp till var och en.
belä⁴st (belä'st WESTE), adj.;
n. ==; -are (gradf. dock föga br.).
[bildadt af BELÄSEN med anslutning till läst ss. p. pf. af LÄSA, v.²; jfr d. belæst]
som har läst mycket; boksynt, (gm läsning) bevandrad l. hemmastadd (i en bok, viss litteratur o. d.);
Här tänker jag prata om böcker. Som jag har läst, som jag läser och som jag vill läsa. Eftersom jag går igenom en trave böcker varje vecka (nåja) så vill jag dela med mig av mina upptäckter, varningar och förtjusta utrop. Om sedan någon läser och lyssnar... weeell... Det är upp till var och en.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
