The Mouse Guard står ut i butikshyllorna, inte bara på grund av det ljusa och tilltalande omslaget som myllrar av allvarliga möss med dragna vapen, men också för det ovanliga formatet.
Luke Crane, mannen bakom Burning Empires och Burning Wheel, har skapat ännu ett rollspel baserat på en serie. Den här gången David Petersens The Mouse Guard.
Serien, och för den delen också rollspelet utspelar sig i Musterritorierna ca 1150. Det finns mycket bakgrund att ta del av i grundboken, och har man inte äst serierna är det förmodligen en mycket bra sak. Eftersom jag är så kär i stämningstexter så blir det ett plus i kanten.
Förutom det textmässiga innehållet är The Mouse Guard det andra, eller kanske tredje, coffee-tablerollspelet jag äger. Det innebär att det är så ruskigt snyggt och dekorativt att jag utan att skämmas kan ha det liggande framme när jag har gäster. Färgsättningen är höstbetonad och de små mössen - oavsett om de slåss med krabbor eller ormar eller varandra - är helt bedårande. Trots att de också är stenhårda hjältar.
The Mouse Guard är också lättläst, inte bara på grund av det pedagogiska upplägget, utan även för att texten har mycket utrymme att breda ut sig på. Nackdelen är en tjock (och tung!) bok som inte direkt lämpar sig för helt smärtfri kvällsläsning i sängen.
Trots att rollspelet handlar om möss är det ett ganska tufft och hårt liv jag hamnar i som en deltagare i Muspatrullen. Det är ett kall snarare än ett yrke och muspatrullen har ett rykte om sig att vara både handlingskraftiga och hjältemodiga. Inget för mesar alltså.
Som rollperson så kommer spelledaren att utsätta mig för fyra tydliga opponenter, väder, omgivningar, djur och andra möss. Det är ett trevligt fokus både för spelledaren och spelarna, och lämnar mycket handlingsutrymme. Crane föreslår också att varje äventyr innehåller ovanstående områden för att skapa väl balanserade scenarion.
Mycket av spelet byggs också på mössens egen integritet, deras instikter och deras kall. Spelarna har mycket att leka med i form av kall, instinkt och första reaktion. Det är riktigt bra upplagt för både spelare och spelledare, tycker jag.
Framför allt uppskattar jag verkligen Cranes sätt att taktiskt och pedagogiskt gå igenom de regler som behövs för att faktiskt kunna spela. Många av de "indie-rollspel" jag har läst fluffar över regler och går rakt på berättandet, men missar att utan regler (som man ju kan välja att bortse ifrån) så kan hela sufflén kollapsa över spelarna. Det är kul att berätta, visst, men rollspel är mer än bara berättande. Det handlar också om en simulering. Om man tar bort den kan man lika gärna sitta runt ett bord och spela teater.
Läs vidare:
The Burning Wheels hemsida
Nya Wermlands Tidning
Intressant
Andra bloggare om:
Luke Crane, David Petersen, The Mouse Guard, rollspel, rekommenderad
onsdag 25 februari 2009
Nazisterna och det ockulta
Nazisterna och det ockulta är en bok skriven av Paul Roland. Jag sprang på den för inte alls länge sedan i Tumba bokhandel där det suggestiva hakkorset på framsidan antydde något lite hemligt och kanske farligt. Ockultism, nazister! Vad kan vara mer sensationslystet. Eftersom boken var relativt billig åkte den med hem.
Det jag hittade mellan pärmarna var dock långt ifrån den sensationalism jag hade väntat mig. Förvisso är boken bristfälligt översatt från orginalspråket, men den bär ändå med sig en viss trovärdighet i språket. Utan tvekan är det en välresearchad bok, både ur ett ockult och ett historiskt perspektiv. Den stora frågan som ställs i början av Nazisterna och det ockulta - det vill säga om Herr Hitler hade sålt sin själ till djävulen för att få makt - besvaras med ett stort "nja". Det finns inga bevis för att Hitler, eller för den delen hans medarbetare (med ett fåtal undantag) var särskilt satanistiskt lagda. Däremot fanns det ibland många av dem en övertro på ockulta fenomen.
Skall man vara kritisk så har författaren vissa tendenser att dra slutsatser som är lite långsökta. Problemet är att han själv mer eller mindre ar livet av de högtflygande hypoteserna, så det är svårt att klaga på det också.
Det är en spännande bok, inte minst för att den behandlar ett så "kittlande" ämne som det förbjudna ockulta och det än mer förbjudna nazistiska, men den ger ändå en ganska god inblick i intrigerna bakom führern och hur Hitler hela tiden använde sig av olika lojaliteter och spelade ut dem mot varandra för att hålla sig på toppen.
Det här är om inte annat en mycket roande bok som tveklöst kommer att ingå i min repertoir när jag skrver 40-talsäventyr till till exempelvis Hellboy eller Adventure. Rolig bok, inte så seriös, men den har sina ljusglimtar och den är som sagt var välresearchad.
Intressant?
Andra bloggare om:
Nazisterna och det ockulta, fakta, bok, Paul Roland
Det jag hittade mellan pärmarna var dock långt ifrån den sensationalism jag hade väntat mig. Förvisso är boken bristfälligt översatt från orginalspråket, men den bär ändå med sig en viss trovärdighet i språket. Utan tvekan är det en välresearchad bok, både ur ett ockult och ett historiskt perspektiv. Den stora frågan som ställs i början av Nazisterna och det ockulta - det vill säga om Herr Hitler hade sålt sin själ till djävulen för att få makt - besvaras med ett stort "nja". Det finns inga bevis för att Hitler, eller för den delen hans medarbetare (med ett fåtal undantag) var särskilt satanistiskt lagda. Däremot fanns det ibland många av dem en övertro på ockulta fenomen.
Skall man vara kritisk så har författaren vissa tendenser att dra slutsatser som är lite långsökta. Problemet är att han själv mer eller mindre ar livet av de högtflygande hypoteserna, så det är svårt att klaga på det också.
Det är en spännande bok, inte minst för att den behandlar ett så "kittlande" ämne som det förbjudna ockulta och det än mer förbjudna nazistiska, men den ger ändå en ganska god inblick i intrigerna bakom führern och hur Hitler hela tiden använde sig av olika lojaliteter och spelade ut dem mot varandra för att hålla sig på toppen.
Det här är om inte annat en mycket roande bok som tveklöst kommer att ingå i min repertoir när jag skrver 40-talsäventyr till till exempelvis Hellboy eller Adventure. Rolig bok, inte så seriös, men den har sina ljusglimtar och den är som sagt var välresearchad.
Intressant?
Andra bloggare om:
Nazisterna och det ockulta, fakta, bok, Paul Roland
The Atomic Bazaar
The Atomic Bazaar är ett koncist och matigt reportage från Östeuropa, Pakistan och Ryssland. Det handlar om kärnvapen, och om hur i princip vilket land som helst som så önskar kan skaffa sig en kärnvapenarsenal.
Det är skrämmande läsning, utan tvekan. William Langewiesche har med tydlighet visat att vem som helst, person eller stat kan gå in och köpa sig den teknologin som behövs. Det som krävs är pengar, tillfälle och kontakter, som så mycket annat här i världen.
Langewiesche har med hjälp av grävande journalistik mer eller mindre gjort den resa en presumtiv kärnvapenspekulant kan tänkas göra. Det skrämmande i hela den här berättelsen är att det är inte svårt, och tillhör du som stat eller person "rätt läger" kan du till och med få hjälp från diverse olika håll.
Han visar också på att de exportrestriktioner som föreligger för delar som kan användas i exempelvis uranberikning (som är en viktig del i vapentillverkningen) omkringgås eller bagatelliseras av de som säljer produkterna.
Langeweische diskuterar också hur den balans som tidigare funnits mellan de två stora kärnkraftsnationerna, USA och Sovjet, fallit samman i och med att mindre stater som exempelvis Pakistan fått tillgång till vapnen.
Det här är en ytterst relevant och skarp bok.
Teknologin finns, materialet finns och viljan finns. Vem trycker på knappen först?
Läs vidare:
William Langewiesche på Macmillan
Intressant?
Andra bloggare om:
The Atomic Bazaar, William Langewiesche, debatt, fakta
Det är skrämmande läsning, utan tvekan. William Langewiesche har med tydlighet visat att vem som helst, person eller stat kan gå in och köpa sig den teknologin som behövs. Det som krävs är pengar, tillfälle och kontakter, som så mycket annat här i världen.
Langewiesche har med hjälp av grävande journalistik mer eller mindre gjort den resa en presumtiv kärnvapenspekulant kan tänkas göra. Det skrämmande i hela den här berättelsen är att det är inte svårt, och tillhör du som stat eller person "rätt läger" kan du till och med få hjälp från diverse olika håll.
Han visar också på att de exportrestriktioner som föreligger för delar som kan användas i exempelvis uranberikning (som är en viktig del i vapentillverkningen) omkringgås eller bagatelliseras av de som säljer produkterna.
Langeweische diskuterar också hur den balans som tidigare funnits mellan de två stora kärnkraftsnationerna, USA och Sovjet, fallit samman i och med att mindre stater som exempelvis Pakistan fått tillgång till vapnen.
Det här är en ytterst relevant och skarp bok.
Teknologin finns, materialet finns och viljan finns. Vem trycker på knappen först?
Läs vidare:
William Langewiesche på Macmillan
Intressant?
Andra bloggare om:
The Atomic Bazaar, William Langewiesche, debatt, fakta
onsdag 18 februari 2009
Tunnels & Trolls v.7.5
Tunnels & Trolls v. 7.5 är både ett rollspel jag respekterar och ett rollspel jag ser ner på. Jag respekterar det för att det är ett av de första rollspelen som kom ut på marknaden. 1976 såg första versionen dagens ljus. Det är onekligen en viss nostalgi inblandad i att läsa och se på det.
Jag ser ner på det för att det är så förbaskat nedlåtande mot kvinnor. Författaren skriver bland annat att han "kunde ha gjort exemplet till kvinna och döpt henne till Daisy den Delektabla Danserskan". När det kommer till talangexempel är han inte mycket bättre där. Först ger han "riktiga" exempel, alla manliga så klart. Sedan skriver han att man kan ha talang för lap dancing, men att det vore korkat. Implikationerna är tydliga, i alla fall i mina ögon. Tjejer är löjliga och skall helst användas som sexobjekt.
Samma nedlåtande syn på kvinnor återkommer i äventyret "Hot Pursuit", där en by råkat ut för raider av skorpionmän. Skorpionmännen tar byns kvinnor (så klart) och använder dem som... vad? Det får vi aldrig reda på. Men kvinnorna är de som ryker.
Jag skriver mer, och kanske lite annorlunda, i Fenix nr 2 -09 om Tunnels & Trolls v 7.5
Läs vidare:
Flying Buffalos hemsida
Intressant?
Andra bloggare om:
Tunnels & Trolls v. 7.5, Ken St. Andre, rollspel
Jag ser ner på det för att det är så förbaskat nedlåtande mot kvinnor. Författaren skriver bland annat att han "kunde ha gjort exemplet till kvinna och döpt henne till Daisy den Delektabla Danserskan". När det kommer till talangexempel är han inte mycket bättre där. Först ger han "riktiga" exempel, alla manliga så klart. Sedan skriver han att man kan ha talang för lap dancing, men att det vore korkat. Implikationerna är tydliga, i alla fall i mina ögon. Tjejer är löjliga och skall helst användas som sexobjekt.
Samma nedlåtande syn på kvinnor återkommer i äventyret "Hot Pursuit", där en by råkat ut för raider av skorpionmän. Skorpionmännen tar byns kvinnor (så klart) och använder dem som... vad? Det får vi aldrig reda på. Men kvinnorna är de som ryker.
Jag skriver mer, och kanske lite annorlunda, i Fenix nr 2 -09 om Tunnels & Trolls v 7.5
Läs vidare:
Flying Buffalos hemsida
Intressant?
Andra bloggare om:
Tunnels & Trolls v. 7.5, Ken St. Andre, rollspel
Hot War
Malcolm Craig, mannen bakom Cold City, har givit ut ännu ett rollspel baserat på en liknande premiss. Här är det kalla krigets väntan över och Berlin är ersatt av London. Hot War beskriver en värld där det värsta tänkbara redan har hänt.
Det är i mitten på 60-talet. Världen har ödelagts av kärnvapenkrig och än värre vapen. Spillror av mänskligheten kämpar för överlevnad i en sargad värld bestrålad av radioaktivitet och invaderad av varelser från andra dimensioner. Staden London har genom kärnvapenattacker och förvriden teknologi förvandlats till ruiner. Överlevande kämpar för sina liv och spillror av regeringen försöker styra upp den lilla civilisation som finns kvar.
Mycket av reglerna tar upp samarbetsaspekterna i rollspel. Spelarna får mycket utrymme, medan spelledaren får mycket hjälp med att skapa äventyr av spelaren. En trend som inte verkar avta nämnvärt, snarare tvärtom.
Precis som i Cold City har rollpersonerna i Hot War personliga agendor som spelar in i spelandet och på det stora hela är Hot War ett rollspel som tar stor hänsyn till personliga lojaliteter och lojaliteter till faktioner och byråer.
Jag recenserar Hot War i Fenix nr 2 -09, därav den mycket korta inlagan här.
Läs vidare:
Contested Ground Studios
Intressant?
Andra bloggare om:
Hot War, rollspel, Malcolm Craig, Cold City,
Det är i mitten på 60-talet. Världen har ödelagts av kärnvapenkrig och än värre vapen. Spillror av mänskligheten kämpar för överlevnad i en sargad värld bestrålad av radioaktivitet och invaderad av varelser från andra dimensioner. Staden London har genom kärnvapenattacker och förvriden teknologi förvandlats till ruiner. Överlevande kämpar för sina liv och spillror av regeringen försöker styra upp den lilla civilisation som finns kvar.
Mycket av reglerna tar upp samarbetsaspekterna i rollspel. Spelarna får mycket utrymme, medan spelledaren får mycket hjälp med att skapa äventyr av spelaren. En trend som inte verkar avta nämnvärt, snarare tvärtom.
Precis som i Cold City har rollpersonerna i Hot War personliga agendor som spelar in i spelandet och på det stora hela är Hot War ett rollspel som tar stor hänsyn till personliga lojaliteter och lojaliteter till faktioner och byråer.
Jag recenserar Hot War i Fenix nr 2 -09, därav den mycket korta inlagan här.
Läs vidare:
Contested Ground Studios
Intressant?
Andra bloggare om:
Hot War, rollspel, Malcolm Craig, Cold City,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
