Douglas Preston och Lincoln Child har skrivit ännu en bok om den oefterhärmlige FBI-agenten Pendergast. I den här boken spenderar agenten och hans skyddsling en tid på ett tibetanskt kloster, som sedemera visar sig varit bestulet på en artefakt.
Både Pendergast och Constance Greene (Pendergasts skyddsling) dras in i en intrig som verkar hämtad ur botten på manusförfattarnas hög. Den där om spöken och lyxkryssningar. För självklart måste pendergast tvingas till isolation tillsammans med fröken Greene på ett lyxfartygs jungfruresa. Större delen av berättelsen utspelar sig alltså ombord på Brittannica, ett ohemult stort fartyg som tar upp emot 4000 passagerare i sina lyxiga sviter.
Självklart ingår maktkamper både på skeppets brygga och i de mer avslappnade utrymmena som exempelvis på casinot och i skeppets restauranger. Pendergasts jakt på artefakten övergår snart i en jakt på en iskall mördare, och ännu ett steg framöver om en kamp om hans själ, något som Pendergast själv kanske inte hade väntat sig.
Det här är litteraturens chips. Med sour cream dip. Det är snabbläst, underhållande och lätt over the top. Det är hjältelitteratur med en hjälte som inte verkar åldras, förändras eller växa. Han är redan nästan perfekt från början, och de små imperfektioner man tycker sig ana, är naturligtvis bara trompe l'oeils målade på den hårdlackerade ytan av Agent Pendergasts person. Hans mentala balans är i samma kaliber som en tibetansk munks, hans kropp är ett instrument som han slipat till perfektion och hans intelligens kan mäta sig med hundra Sherlock Holmes.
Det är kul böcker att läsa när man behöver släppa garden en smula och vill tugga i sig något snabbt till middag, men det är knappast mer än så. Lite småsmart, men ofta ganska banalt. Och Wheel of Darkness är mer banalt än smart, måste jag ju erkänna.
Läs vidare:
Douglas Preston och Lincoln Childs hemsida
Intressant?
Andra bloggare om:
Douglas Preston, Lincoln Child, The Wheel of Darkness, bok, skönlitteratur, thriller
Visar inlägg med etikett Lincoln Child. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lincoln Child. Visa alla inlägg
tisdag 10 juni 2008
lördag 19 april 2008
Thunderhead
Ett av mina mindre tilldragande drag vad det gäller litteratur är min förtjusning i thrillers, helst med en övernaturlig touch. Douglas Preston och Lincoln Child brukar skriva just den typen av berättelser jag sitter och läser enbart för att koppla av om kvällarna. "Thunderhead" är inget undantag.
Thunderhead centrerar sig runt en arkeologisk expedition ledd av den unga och vackra (självklart - Lincoln och Prestons böcker innehåller inga fula människor. och är de fula är de förmodligen skurkar) Nora Kelly, som genom ett 16 år försenat brev från sin far har möjlighet att hitta den gamla Anazasistaden Quivira. Med hjälp av ett ganska brett persongalleri tar sig hon och sina kompanjoner ut i Utahs övergivna kanjoner.
Allt man begär av en snabb skräckbok finns med. Rivaliteten inom gruppen, oförklarliga och hotfulla händelser och en natur som sätter gränser för hur länge de kan klara av att leta efter den legendariska staden. Katastroferna följer på varandra, och att expeditionen inte ger upp är enbart ett utslag av den vilja Kelly uppvisar. Hon är fast besluten att visa att hennes far inte enbart var en värdelös alkoholist utan även en skicklig arkeolog.
Det är onekligen en sidvändare, och jag behöver knappast använda mycket av min hjärnkapacitet för att följa med i de snirkliga upptåg författarna tar mig med på. Det är också en snabbläst och rolig bok, som ger mig som rollspelare många intressanta uppslag på thrilleräventyr.
Kort sagt är det här gränslöst underhållande, lite över genomsnitt när det kommer till intelligensnivå (om jag nu jämför med andra liknande böcker) och lika kul som att sätta sig att glo på en trevlig thrillerrulle. Kanske till och med trevligare, eftersom jag får öva min fantasi en smula.
Läs vidare:
Douglas Preston och Lincoln Childs hemsida
Intressant?
Andra bloggare om:
thriller, skräck, Douglas Preston, Lincoln Child, Thunderhead, underhållande
Thunderhead centrerar sig runt en arkeologisk expedition ledd av den unga och vackra (självklart - Lincoln och Prestons böcker innehåller inga fula människor. och är de fula är de förmodligen skurkar) Nora Kelly, som genom ett 16 år försenat brev från sin far har möjlighet att hitta den gamla Anazasistaden Quivira. Med hjälp av ett ganska brett persongalleri tar sig hon och sina kompanjoner ut i Utahs övergivna kanjoner.
Allt man begär av en snabb skräckbok finns med. Rivaliteten inom gruppen, oförklarliga och hotfulla händelser och en natur som sätter gränser för hur länge de kan klara av att leta efter den legendariska staden. Katastroferna följer på varandra, och att expeditionen inte ger upp är enbart ett utslag av den vilja Kelly uppvisar. Hon är fast besluten att visa att hennes far inte enbart var en värdelös alkoholist utan även en skicklig arkeolog.
Det är onekligen en sidvändare, och jag behöver knappast använda mycket av min hjärnkapacitet för att följa med i de snirkliga upptåg författarna tar mig med på. Det är också en snabbläst och rolig bok, som ger mig som rollspelare många intressanta uppslag på thrilleräventyr.
Kort sagt är det här gränslöst underhållande, lite över genomsnitt när det kommer till intelligensnivå (om jag nu jämför med andra liknande böcker) och lika kul som att sätta sig att glo på en trevlig thrillerrulle. Kanske till och med trevligare, eftersom jag får öva min fantasi en smula.
Läs vidare:
Douglas Preston och Lincoln Childs hemsida
Intressant?
Andra bloggare om:
thriller, skräck, Douglas Preston, Lincoln Child, Thunderhead, underhållande
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
