Konsten - så funkar det (inte)

Vanja Hermeles har på uppdrag av KRO och KIF granskat jämställdheten inom det svenska konstlivet idag. Och jösses vad deprimerad jag blir. Det bästa rådet till kvinnor som vill lyckas med sin konst är att byta kön och bli män.

På insidan av pärmen finns de här orden:

ÄR DU MAN OCH KONSTNÄR KAN DU SE FRAM EMOT ATT:

FÅ MER PENGAR I FICKAN,
din konst betalar sig mer - du blir mer eftertraktad på marknaden och får fördelar hos galleristerna. Är du anställd får du högre lön än dina kvinnliga kollegor.

MAN TAR HAND OM DIG
- du kvoteras in på en del utbildningar, det är mer troligt att du blir professor. Det är troligare att du en dag blir chef för ett centralt museum eller än hellre en högt ansedd konsthall.

KONSTEN ÄR FAKTISKT FRI FÖR DIG
- du går fredad från sexuella trakasserier och slipper undan lagen om du själv utsätter någon.

DU FÅR ANTAGLIGEN ETT STÖRRE STIPENDIUM
från Konstakademien och när du blir gammal och välrenommerad är det troligare att du blir vald till hedersledamot.

På ålderns höst är det också mer troligt att
DU HAR KONSTNÄRSNÄMNDENS GARANTERADE INKOMST - PENGAR HELA LIVET.
Pensionsbidragen går också oftare till dig. De stora separatutställningarna på de stora prestigefyllda museerna föräras dig.

DU FÅR VARA MED I KONSTNÄRSKLUBBEN
- om du är galen nog att vilja det.

Påståenden som jag häpnade över när jag läste dem utan att ha läst boken. Men Vanja Hermele belägger i punkt efter punkt både med statistik och citat ifrån de konstinrättningar och styrande kulturpersonligheter som hon gått till de här uppgifterna.

Kvinnlig konst är inte lika fin som manlig konst, och därför har den heller inte samma möjligheter att lyckas. Och även om den lyckas är det som en "andra klassens konst".

Hermeles bok borde läsas av alla konststudenter, av alla politiker som har något med konst att göra och framförallt av manliga konstnärer som säger sig vilja engagera sig för kvinnans rättigheter även inom konsten.

Läs vidare:
Beställ boken på KROs hemsida
Statens konstråd svarar på kritiken
Vanja Hermeles hemsida

Andra bloggare om:
Vanja Hermele, Konsten - så funkar det (inte), bok, debatt, feminism, rekommenderad

Backlash

Susan Faludis Backlash är numera en klassisk feministisk text, och med tanke på att den skrevs på 90-talet är det inte att säga lite. Men det är knappast lite lätt semesterläsning. Istället för att uppmuntra, drabbades jag istället av en ganska svart syn på hur feminismen ser ut idag, eftersom varenda motreaktion Faludi talar om i sina texter mer eller mindre väller in över oss från alla möjliga håll.

Det räcker med att ta en titt på debattörer såsom Pär Ström, eller läsa valfri debattartikel på Newsmill (samt kommentarerna) för att förstå att feminism i Sverige idag har råkat ut för ett rejält bakslag. Men det är kanske inte så konstigt, med tanke på att nästan alla av Faludis villkor för att en motreaktion skall sätta in finns med oss. Vi har en finansiell kris på gång, och det är många som förlorar arbetet.

Jag kan inte bevisa det statistiskt, eftersom jag inte gjort som Faludi och undersökt saken, men jag tycker mig märka på debattklimatet främst på bloggar och Newsmill, att de som fått gå i den här omgången av nedskärningar för det mesta är kvinnor. Man skyller på LAS, som debatterats med häftighet, och påpekar att "sist in, först ut". Eftersom jag själv råkat ut för just det här argumentet och sedan genom efterforskningar kommit fram till att det företag jag jobbat för verkar ha sparkat de flesta av sina kvinnliga anställda kan jag bara konstatera att det verkar vara ett gyllene tillfälle att göra sig av med tjejerna. Men som sagt, det här är högst ovetenskapligt, och spekulationer som definitivt kommer sig av att ha läst boken. Men det är också spekulationer som jag i annat fall inte skulle ha haft på samma sätt, och för det tackar jag Faludi.

Självklart säger vare sig hon eller jag att ansvar skall tas ifrån individen för hur hon eller han lyckas i samhället, men Faludi pekar faktiskt på en del mekanismer i samhället som gör det dels svårare för kvinnor att komma till tals, och dels får oss att vända anklagelserna inåt, eftersom det ju är oss det är fel på, inte samhällsstrukturen i stort. Det är ett vanligt argument om man går in och läser på feminetiks JÄIF-sida, framförallt.

Men Faludis bok visar på att det faktiskt finns strukturer och att de strukturerna fortfarande finns på plats, även idag, även i Sverige, hyser jag numera inga som helst tvivel om. Det är en bra bok. Jag rekommenderar den. Läs den.

Läs vidare:
Susan Faludis hemsida

Intressant?
Andra bloggare om:
Susan Faludi, Backlash, feminism, rekommenderad, debatt

Från Sapfo till Cyborg

Från Sapfo till Cyborg: Idéer om sexualitet och kön i historien är en antologi sammanställd av Lena Lennerhed och en "damn good read".

Som de flesta böcker jag har läst den senaste tiden så hade jag även ett syfte med att läsa den här, nämligen för att se hur den kvinnliga sexualiteten utvecklats och definierats, naturligtvis av män, under århundradena, för att slutligen demoniseras så till den milda grad att en bok som Malleus maleficarum kunnat skrivas utan att stöta på några större reaktioner. Kvinnor reagerade förstås, men de upprörda rösterna hördes knappt. De var nämligen få, eftersom de flesta kvinnor inte ens kunde läsa det Kramer och Sprenger skrivit om dem.

Men det var inte det jag skulle prata om egentligen, utan om antologin. Den är en bred genomgång av hur framförallt den kristna synen på sexualitet vuxit fram under åthundradena. Från Tertullianus obehagliga påpekanden om att kvinnor är som tempel byggda över kloaker, till 70-talets radikalfeministiska tankar om att sex är ett manligt maktmedel, eftersom sexualiteten utgår ifrån den manliga normen. Det finns många duktiga historiker och tankegångar i bokens olika essäer, och det finns mycket gott att hämta för den som har ett intresse av sexualitetens historia ur ett lite mera kvinnligt perspektiv. För min del blev jag förvånad över hur många av de moraliska regler som ställts upp redan på 400 - 1400-talet som lever kvar även idag, och ur synen på kvinnan som upphovet till all synd, särskilt då den sexuella, fortfarande inte tvättats bort helt ur samtiden. Det är fantastiskt och ganska skrämmande att män som levde för 1400 år sedan fortfarande har inflytande över hur vi ser på sexualitet och moral.

I inledningen ger Lennerhed en bra sammanfattning om vad boken handlar om, och jag har själv inte hittat några bättre ord, så jag citerar Lennerhed här:

Vår bok gör inga anspråk på att ge en fullständig bild av könets och sexualitetens idéhistoria. Det vi vill är att ge en orientering om hur tänkandet kring kön och sexualitet formulerats och förändrats, och vi gör det genom ett antal nedslag i historien. Texterna är skrivna av forskare med olika temperament och tematiska intressen. [...] Någon text handlar främst om kvinnosyn, andra om feministiska idéer. Vissa fokuserar sexualitet, andra idéer om likheter och skillnader mellan kvinnor och män. Sammantaget visar texterna att idéer om kön, sexualitet och sexuell identitet är historiskt föränderliga.

Jag rekommenderar boken.

Läs vidare:
Lena Lennerheds hemsida på Södertörns Högskola

Intressant?

Andra bloggare om:
Lena Lennerhed, Från Sapfo till Cyborg, feminism, bok, fakta, rekommenderad

Feminism

Lena Gemzöe har i den här boken försökt ge en bakgrund till rörelsen feminism, med dels en beskrivning av bakgrunden till den feministiska rörelsen, hur den uppstod och varför och vilka utvecklingsstadier och varianter det finns av feminismen som rörelse. Det är nämligen ingen homogen grupp kvinnor som står för feminism, och det finns heller ingen absolut definition av ordet.

Gemzöe ger en ordboksdefinition i början av boken, som hon sedan utvecklar och breddar, beroende på vilken inriktning av feminism hon tittar på.

Ordboksdefinitionen lyder 1) kvinnor är underordnade män och 2) detta förhållande bör ändras. Det är en öppen, men ändå, som Gemzöe säger, användbar definition, eftersom det riktar uppmärksamheten inte mot den person som säger det, utan mot ett generellt förhållande, som det sedan kan diskuteras runt. Gemzöe påpekar också, som jag personligen kan hålla med om, att det är svårt att ge en rak och tydlig beskrivning på hur just jag är underordnad, eftersom det handlar om en åtskillnad mellan strukturer och individuell nivå.

Feminism är en bra, grundläggande bok att läsa om man är nyfiken på vad feminism handlar om och vilka strömningar som rört sig igenom feminismen sedan dess uppkomst. Det är ingen gammal rörelse. De äldsta rötterna går att spåra till slutet på 1700-talet då Mary Woolstonecraft skrev "The Vindication of the Rights of Women", där hon påstod att kvinnor har samma rätt till utbildning och frihet som männen.

Det finns mycket information i "Feminism", och jag anser den vara en bra och framförallt (i så hög grad det är möjligt) objektiv bok. Jag rekommenderar den varmt.

Läs vidare:
Om Lena Gemzöe på Centrum för genusstudier

Intressant?

Andra bloggare om: bok, fakta, feminism, Lena Gemzöe

Könskrig

Könskrig är en ganska spretig antologi sammanställd av Tove Leffler och Elin Alvemark. I den har ett antal unga författare fått komma till tals om jämställdhet, feminism och svårigheterna de upplever i samband med förhållandet till identitet och feminism och de gränsdragningar som oundvikligen uppstår i vardagen.

Jag är inte helt förtjust i formatet. Visst belyser den problem och ser på feminism ur en annan vinkel, och ställer frågor som är obekväma, förmodligen både för läsaren och författaren, men jag tycker mig inte få något direkt ut av den. Det finns inga handfasta råd eller positiva upplevelser att hänga upp läsandet på.

Jag blev rent av deprimerad när jag läste den, vilket i och för sig kan ha att göra med att jag var deprimerad redan innan jag läste, och det kanske sänkte läsupplevelsen något.

Den här boken behövs säkert, för nästan alla böcker om feminism och förhållandet mellan manligt och kvinnligt behövs. Om debatten finns så finns också möjligheten till förändring.

Läs vidare
Tove Lefflers hemsida
Elin Alvemarks blogg

Intressant?

Andra bloggare om:
Tove Leffler, feminism, Könskrig, antologi, bok, Elin Alvemark

F-ordet

"F-ordet - mot en ny feminism" är en antologi av Petra Östergren. Hon har här samlat en mängd tankar om feminism, fast vinklade på ett litet annat sätt än vanligt.

Som vanligt visar Östergren prov på en välbalanserad och framförallt nyskapande syn på något som annars får de flesta att rynka på näsan och säga "visst är jag för jämställdhet, men jag är inte feminist". Feminism, menar Östegren i sitt företal, är ett fult ord i dagens samhälle. Som (numera) uttalad feminist är jag böjd att hålla med henne. Och som alldeles färskt tillskott till skaran av feminister är hennes böcker och antologier fräscha och hoppingivande. Jag tror nämligen att hon har alldeles rätt när hon säger att vi måste bråka med varandra för att hitta sätt att busa undan patriarkatet.

F-ordet är fylld till brädden med spekulationer och kontroverser, kan man lugnt säga. Det handlar om allt möjligt, från Femmes inverkan på feminism och stereotyper till avsnitt om hur män skall vara manliga och utstråla muskler för att få uppmärksamhet. Det behövs knappast säga att jag inte håller med om allt, och att mycket får mig att rynka på näsan, tänka lite och rynka på näsan lite igen. Samtidigt är jag glad att boken blandar vilt och håller sig så långt ifrån konsensus man kan komma. Jag tror nämligen att det krävs att vi bråkar för att komma framåt. Men det skall vara ett konstruktivt bråk, inte en platt "nähä!" "joho!" debatt som det annars lätt kan bli, feminist mot icke-feminist, eller för den delen, feminist mot feminist. Vi behöver börja ställa oss frågan "varför?" och följdfrågan "vad gör vi åt det?" lite oftare. Det är tur att vi har Petra Östergren som skoningslöst påminner oss om det.

Läs vidare:
Petra Östergrens hemsida

Intressant?

Andra bloggare om:
feminism, Petra Östergren, F-ordet, fakta

Våldtäkt och romantik

Katrine Kielos har skrivit boken "våldtäkt och romantik". Nu när jag har läst den så funderar jag lite över varför hon skrev boken. Den har sina små poänger, men de poängerna försvinner snart i ett resonerande som saknar fokus och som framförallt saknar mål. Vart vill författaren komma med sina uppstryckade små stycken och korta små skönlitterära inlägg? Vill hon få mig att sympatisera?

Tja, det kan jag väl göra, men berättelserna blandas med fakta och debattartiklar, så det berör knappast, hur mycket jag än vill att det skall göra det. Den här boken är så lättsmält att den knappt passerar medvetandecentrum i hjärnan och den lämnar inte kvar några större intryck, men den borde beröra mer. Det är ett viktigt ämne, så varför känns boken så otroligt frivol?

Jag har inga bra svar på det, men jag hade sannerligen velat ha något som känns. Den här boken känns nästan inte alls. Därmed inte sagt att den saknar poänger. Som jag skrev tidigare finns det delar av den som är riktigt bra. Kielos diskuterar bland annat hur smärta påverkar kvinnor och män olika, hur fysisk smärta kan övergå i psykisk, och hur de två är sammanlänkade.

En annan sak jag identifierar mig djupt med, eftersom jag nyss råkade ut för något liknande (inte våldtäkt, men väl respektlöshet inför mina önskemål), det att mina åsikter inte räknas, just för att jag är kvinna. Alltså vet jag inte vad jag vill, och det inbegriper även när någon vill ha sex med mig. Vill jag inte, tja, då vill jag i alla fall.

Jag vet faktiskt inte hur jag skall förhålla mig till den här boken. Skall jag vara helt ärlig verkar det som att Kielos helt enkelt funderat lite runt "skall jag ta och skriva mig en bok? Tja, varför inte... Vad skall den handla om? Vad läser folk? Hum..." och resultatet känns lite därefter. Inte helt bra.

Läs vidare:
Katrine Kielos på Facebook

Intressant?

Andra bloggare om:
Katrine Kielos, Våldtäkt och romantik, bok, feminism, fakta, skönlitteratur

Bimbobakslaget

Bimbobakslaget av Kristina Thulin och Jenny Östergren är en arg bok om medias påverkan på unga kvinnor och inte så unga kvinnor, om behovet att följa det skönhetsideal som målas upp av både medvetna och omedvetna mediainstanster.

Det som är gemensamt för samtliga är att alla slår ifrån sig. "Inte mitt fel att unga kvinnor idag..." är den vanligaste kommentaren. Bingo Rimér säger att han gillar att plåta vackra kvinnor, och att det inte är något fel med det. Oavsett hur de plåtas och hur de ser ut. England får skulden för de 14-åriga modellerna. Det är alltså inte reklammakarnas fel, det är inte VeckoRevyns fel, det är inte Fröken Sveriges fel.

Att vi omges av fler bilder i dagens samhälle än vi någonsin gjort tidigare tror inte fotografer och reklammakare påverkar. I vilket fall som helst är det inte deras fel att kvinnor lider av dåligt självförtoende. Det är heller inte modebranschens fel att provkollektioner bara skickas ut i storlek 38. Alla slår ifrån sig ansvar, och det är den genomgående röda tråden i boken.

Sägas skall väl att retoriken är lite bristande i vissa fall, och även så researchen, men i stort sett håller jag med författarna i deras vrede mot den ansvarsfrihet som förekommer. Hur skall vi komma tillrätta med kvinnokroppens objektifiering och problematisering om ingen tar ansvar för de meddelanden de skickar ut?

Det här är en ilsken bok, som förmodligen tjänar på att läsas tillsammans med andra böcker, inte fristående. Läser man den fristående kan den mycket arga tonen i boken framstå som något oresonlig, men har man lite under pannbenet sedan tidigare, i form av en eller annan bok om visuell retorik eller kanske "Under det rosa täcket" av Nina Björk, så förstår i alla fall jag och inser vikten av vad dessa två upprörda damer säger. Dock skulle jag inte rekommendera den att läsa rakt av, eftersom den som sagt brister något i researchhänseende.

Läs vidare:
Kristina Thulin på Tidens förlag
Jenny Östergren på Facebook
Kristina Thulin & Jenny Östergren: "Vi som hade alla rätt"

Andra bloggare om:
Bimbobakslaget, Jenny Östergren, Kristina Thulin, fakta, bok, feminism