Vad vet vi - egentligen hittade jag på ett billighetsbord på Tumba bokhandel. Tre böcker för 99 spänn. Det visade sig vara ett bra köp av många anledningar. Den största anledningen var att boken är en fortsättning på filmen What the bleep do we know? som går in på många intressanta områden, främst medvetande och kvantfysik och hur de två områdena är läskigt nära länkade.
Det är en fin bok, och den fördjupar filmen mycket. Den ger också en insikt om att vi alla skapar vår verklighet från dag till dag.
Det är inget jag läser på en kvart, direkt, men samtidigt så är boken fascinerande och slukbar. Den resonerar starkt med mina egna tankegångar och jag får en bekräftelse på att det jag har tänkt kanske inte är så pjåkigt i alla fall.
Det jag tycker mest om med både boken och filmen skall sägas, är författarnas villighet att i några steg frångå den "konventionella" vetenskapen och i vissa fall ge sig in i helt galna spekulationer och förmedla upptäckter som är mer eller mindre unika, och i vissa fall inte helt trovärdiga. Bland annat har de pratat med Ramtha, en upplysningsfilosof som säger sig vara 35.000 år gammal. Hmmm. Nåväl. Det vidgar sinnet, skall villigt sägas.
Läs vidare:
What the Bleep
Ramtha
Andra bloggare om:
What the bleep?, Vad vet vi - egentligen?, bok, fakta, debatt
lördag 13 juni 2009
The End of Mr. Y
Scarlett Thomas har skrivit den fantastiska boken The End of Mr. Y, som rör sig obehindrat mellan kvantfysik, tidsresor och metafysik.
Jag måste erkänna att boken slog an en stark sträng när jag läste den. Självklart är hjältinnan exceptionell, men inte enbart på grund av att hon kan genomföra handlingar som andra inte kan, utan även för att hon är - i grund och botten - helt misslyckad.
Boken handlar om en student som ägnar sig åt studier av en mycket obskyr författare och plötsligt får tag på den bok hon minst av allt förväntat sig att hitta, nämligen titelns The End of Mr. Y. Det blir upptakten till en fascinerande promenad genom både tid och rum.
Det handlar om sex, hemligheter och total självförnekelse i vissa fall, en skarp iakttagelse av den akademinska världen och en helt fantastisk variant på verkligheten inom en annan verklighet och det sanna som något som finns utanför vår existens.
Jag vill inte säga för mycket, för The End of Mr. Y är en bok som måste upplevas på egen hand. Det är en av de där få böckerna som får hjärnan att expandera bara genom att man läser den.
Jag rekommenderar den varmt.
Läs vidare:
Scarlett Thomas på wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
Scarlett Thomas, The End of Mr. Y, skönlitteratur, bok, rekommenderad,
Jag måste erkänna att boken slog an en stark sträng när jag läste den. Självklart är hjältinnan exceptionell, men inte enbart på grund av att hon kan genomföra handlingar som andra inte kan, utan även för att hon är - i grund och botten - helt misslyckad.
Boken handlar om en student som ägnar sig åt studier av en mycket obskyr författare och plötsligt får tag på den bok hon minst av allt förväntat sig att hitta, nämligen titelns The End of Mr. Y. Det blir upptakten till en fascinerande promenad genom både tid och rum.
Det handlar om sex, hemligheter och total självförnekelse i vissa fall, en skarp iakttagelse av den akademinska världen och en helt fantastisk variant på verkligheten inom en annan verklighet och det sanna som något som finns utanför vår existens.
Jag vill inte säga för mycket, för The End of Mr. Y är en bok som måste upplevas på egen hand. Det är en av de där få böckerna som får hjärnan att expandera bara genom att man läser den.
Jag rekommenderar den varmt.
Läs vidare:
Scarlett Thomas på wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
Scarlett Thomas, The End of Mr. Y, skönlitteratur, bok, rekommenderad,
lördag 9 maj 2009
Vad är konst?
...och hundra andra jätteviktiga frågor är skriven av konstnären Ernst Billgren.
Min åsikt om den här boken är att han är smart, vettig och har fattat vad livet går ut på, men som han själv påstår i boken så är åsikter knepiga att samla på eftersom de låser in oss i mönster och konventioner.
Och självklart är det min tolkning av vad Ernst Billgren säger som jag recenserar här, något som jag också reflekterar över när jag läser boken, som går fort att läsa, men tar lång tid att smälta.
Kvantfysik blandas med rävar i hans resonemang, och poängen är så klart att även om jag har en åsikt om att det här är bland de bästa böcker jag har läst, så är min åsikt färgad av vad jag har upplevt i boken, och jag tar bara till mig det som jag själv tycker är viktigt, så hur kan jag i sådana fall ens HA en åsikt om boken? Den åsikten jag har är ju formad sedan åratal tillbaka och det jag ser i texten resonerar just med de bitar som jag, mina åsikter och min personlighet fokuserar på. Hade jag varit någon annan hade jag kanske inte alls upplevt boken på samma sätt.
I vilket fall som helst så är det en rolig, underhållande och omskakande bok, förutsatt att jag tillåter mig att tänka på det Billgren säger och inte på vad jag tror att han säger.
Nog med metafysik. Jag rekommenderar boken varmt.
Läs vidare
Ernst Billgrens hemsida
Om boken
Intressant?
Andra bloggare om:
Vad är konst?, Ernst Billgren, bok, rekommenderad, debatt, handbok, humor, inspiration, kreativitet
Min åsikt om den här boken är att han är smart, vettig och har fattat vad livet går ut på, men som han själv påstår i boken så är åsikter knepiga att samla på eftersom de låser in oss i mönster och konventioner.
Och självklart är det min tolkning av vad Ernst Billgren säger som jag recenserar här, något som jag också reflekterar över när jag läser boken, som går fort att läsa, men tar lång tid att smälta.
Kvantfysik blandas med rävar i hans resonemang, och poängen är så klart att även om jag har en åsikt om att det här är bland de bästa böcker jag har läst, så är min åsikt färgad av vad jag har upplevt i boken, och jag tar bara till mig det som jag själv tycker är viktigt, så hur kan jag i sådana fall ens HA en åsikt om boken? Den åsikten jag har är ju formad sedan åratal tillbaka och det jag ser i texten resonerar just med de bitar som jag, mina åsikter och min personlighet fokuserar på. Hade jag varit någon annan hade jag kanske inte alls upplevt boken på samma sätt.
I vilket fall som helst så är det en rolig, underhållande och omskakande bok, förutsatt att jag tillåter mig att tänka på det Billgren säger och inte på vad jag tror att han säger.
Nog med metafysik. Jag rekommenderar boken varmt.
Läs vidare
Ernst Billgrens hemsida
Om boken
Intressant?
Andra bloggare om:
Vad är konst?, Ernst Billgren, bok, rekommenderad, debatt, handbok, humor, inspiration, kreativitet
söndag 3 maj 2009
The Book of God and Physics
The Book of God and Physics, skriven av Enrique Joven, är en fantastiskt bra bok om Voynich-manuskriptet.
En ung Jesuitpräst (och tro det eller ej, Jesuiterna är "the good guys"!) som deltar i en mailinglista om Voynich-manuskriptet blir huvudstupa indragen i en konspiration som handlar om att hitta nyckeln till detta fantastiska handskrivna manuskript.
Voynich-manuskriptet upptäcktes 1912 av antikvarien Wilfrid Voynich. Det har ännu inte gått att tolka, trots expertinsatser från krypterare och frivilliga under åren. Det sägs ha skrivits av Roger Bacon, John Dee och Edward Kelly med flera.
I The Book of God and Physics tar Enrique Joven oss med på en resa som i första hand handlar om den unge jesuitprästen, och i andra hand ger oss en inblick i konspirationerna som omger John Dee och Edward Kelley, men även Tycho Brahe och Johannes Kepler.
Det är en fantastisk bok på så vis att den inte enbart spinner en otroligt vacker fiktion runt manuskriptet, men även ger mig som läser en direkt insikt i turerna runt Voynich-manuskriptet och Tycho Brahes liv. Den lär ut samtidigt som den underhåller och banne mig om det inte är en fantastiskt bra underhållning, trots faktaspäckandet. Joven är en fantastiskt skicklig författare och jag ser fram emot att få läsa många fler av hans böcker, så fort de blir översatta. Det här är definitivt en bok jag rekommenderar varmt till alla konspirationsteoretiker där ute, som letar efter något lite lättare än Umberto Ecos Focaults pendel, men ändå vill ha en smart och intelligent skriven bok att sätta tänderna i.
Läs vidare:
Voynich-manuskriptet på Wikipedia (svenska)
Voynich-manuskriptets hemsida
Enrique Jovens blog
Andra bloggare om:
Enrique Joven, The Book of God and Physics, skönlitteratur, rekommenderad, bok, konspirationer
En ung Jesuitpräst (och tro det eller ej, Jesuiterna är "the good guys"!) som deltar i en mailinglista om Voynich-manuskriptet blir huvudstupa indragen i en konspiration som handlar om att hitta nyckeln till detta fantastiska handskrivna manuskript.
Voynich-manuskriptet upptäcktes 1912 av antikvarien Wilfrid Voynich. Det har ännu inte gått att tolka, trots expertinsatser från krypterare och frivilliga under åren. Det sägs ha skrivits av Roger Bacon, John Dee och Edward Kelly med flera.
I The Book of God and Physics tar Enrique Joven oss med på en resa som i första hand handlar om den unge jesuitprästen, och i andra hand ger oss en inblick i konspirationerna som omger John Dee och Edward Kelley, men även Tycho Brahe och Johannes Kepler.
Det är en fantastisk bok på så vis att den inte enbart spinner en otroligt vacker fiktion runt manuskriptet, men även ger mig som läser en direkt insikt i turerna runt Voynich-manuskriptet och Tycho Brahes liv. Den lär ut samtidigt som den underhåller och banne mig om det inte är en fantastiskt bra underhållning, trots faktaspäckandet. Joven är en fantastiskt skicklig författare och jag ser fram emot att få läsa många fler av hans böcker, så fort de blir översatta. Det här är definitivt en bok jag rekommenderar varmt till alla konspirationsteoretiker där ute, som letar efter något lite lättare än Umberto Ecos Focaults pendel, men ändå vill ha en smart och intelligent skriven bok att sätta tänderna i.
Läs vidare:
Voynich-manuskriptet på Wikipedia (svenska)
Voynich-manuskriptets hemsida
Enrique Jovens blog
Andra bloggare om:
Enrique Joven, The Book of God and Physics, skönlitteratur, rekommenderad, bok, konspirationer
fredag 1 maj 2009
Övergiven värld
Jag köpte Övergiven värld av Sofia och Peter Bergting mest för att jag vet vilka de är, jag har träffat Peter Bergting ett par gånger på Stockholms spelkonvent och jag har en hög med hans tidiga alster till Kult hängande hemma på väggarna. Så jag tänkte att jag skulle ge Övergiven värld en chans, trots att det är en ungdomsbok.
Tyvärr får jag väl säga att den känns lite för enkel för mig. Språket är inget vidare och berättelsen kommer liksom ingenstans. Den känns dessutom för kort. Det är möjligt att allt detta är en reflektion av att jag inte är 12 år längre. Samtidigt tänker jag på böcker som The Supernaturalists och kan inte hjälpa att tänka att den är långt mycket bättre än Övergiven värld, inte bara storymässigt utan även språkmässigt, om man nu får vara så förmäten och jämföra en engelsk bok med en svensk. Jag är fullt medveten om att min engelska inte alls är lika bra som min svenska, vilket kan vrida till det lite i jämförelserna. Men så tänker jag på Mio min Mio som är en av mina favoritberättelser, och näe. Det är säkert orättvist att jämföra Sofia Bergting med Astrid Lindgren och en engelsk barnboksförfattare, men... Övergiven värld tog mig ungefär en halvtimme att läsa och jag fick egentligen inte reda på så mycket om huvudpersonen Lin. Det hände liksom ingenting. Visst hände det saker som i häftiga svärdsdueller och demoner, men det HÄNDE ingenting med Lin, eller med Alkuin. Det var lite ångest och för ett ögonblick trodde jag att boken skulle lyfta, men det gjorde den inte.
Peter Bergtings illustrationer är som alltid en fröjd att titta på dock, och tack vare dem känns boken ändå värd att bläddras igenom och läsas. Kanske händer det något till nästa installation av serien?
Läs vidare:
De dödas rike
Intressant?
Andra bloggare om:
Övergiven värld, Sofia Bergting, Peter Bergting, ungdomslitteratur, bok
Tyvärr får jag väl säga att den känns lite för enkel för mig. Språket är inget vidare och berättelsen kommer liksom ingenstans. Den känns dessutom för kort. Det är möjligt att allt detta är en reflektion av att jag inte är 12 år längre. Samtidigt tänker jag på böcker som The Supernaturalists och kan inte hjälpa att tänka att den är långt mycket bättre än Övergiven värld, inte bara storymässigt utan även språkmässigt, om man nu får vara så förmäten och jämföra en engelsk bok med en svensk. Jag är fullt medveten om att min engelska inte alls är lika bra som min svenska, vilket kan vrida till det lite i jämförelserna. Men så tänker jag på Mio min Mio som är en av mina favoritberättelser, och näe. Det är säkert orättvist att jämföra Sofia Bergting med Astrid Lindgren och en engelsk barnboksförfattare, men... Övergiven värld tog mig ungefär en halvtimme att läsa och jag fick egentligen inte reda på så mycket om huvudpersonen Lin. Det hände liksom ingenting. Visst hände det saker som i häftiga svärdsdueller och demoner, men det HÄNDE ingenting med Lin, eller med Alkuin. Det var lite ångest och för ett ögonblick trodde jag att boken skulle lyfta, men det gjorde den inte.
Peter Bergtings illustrationer är som alltid en fröjd att titta på dock, och tack vare dem känns boken ändå värd att bläddras igenom och läsas. Kanske händer det något till nästa installation av serien?
Läs vidare:
De dödas rike
Intressant?
Andra bloggare om:
Övergiven värld, Sofia Bergting, Peter Bergting, ungdomslitteratur, bok
The Frightened Man
The Frightened Man av Kenneth Cameron råkar tillhöra en av mina favoritgenres inom litteraturen. Turn of the Century Crime. Den utspelar sig i de sista flämtande dagarna av 1800-talet, och handlar om Denton, en amerikan som är lite lagom vilse i London, och som inte enbart är en känd och uppskattad författare, utan även något av en privatdetektiv.
Under förevändningen att vara jagad av Jack the Ripper bjuds en främmande man in i hans hus, och med stigande indignation lyssnar Denton på den vettskrämde mannens berättelse som framstår som helt galen. Denton kommer dock på andra tankar dagen efter, när tidningarna rapporterar om mordet på en ung kvinna, just den unga kvinnan som Mulcahy har berättat om.
Denton inleder jakten på vad som skall visa sig vara en svår nöt, eller kanske snarare en undflyende nöt, att knäcka.
Jag tycker om boken, inte minst därför att den ger Denton tillfälle att växa och komma till insikter om både det ena och det andra. Jag är inte helt säker på att hans insikter är realistiska för en man född på 1800-talet, men jag kan ha fel.
I vilket fall som helst är det en "medelbra" bok. Lite över medel till och med. Den är trots allt en mysig installation, med mycket te och många faux pas begångna av denne outsider i det engelska samhället. Jag förstår inte alltid Denton, men jag behöver inte heller alltid förstå honom för att förstå varför han beter sig som han gör.
Läs vidare:
Om Kenneth Cameron på Orion
Intressant?
Andra bloggare om:
The Frightened Man, Kenneth Cameron, bok, skönlitteratur, deckare
Under förevändningen att vara jagad av Jack the Ripper bjuds en främmande man in i hans hus, och med stigande indignation lyssnar Denton på den vettskrämde mannens berättelse som framstår som helt galen. Denton kommer dock på andra tankar dagen efter, när tidningarna rapporterar om mordet på en ung kvinna, just den unga kvinnan som Mulcahy har berättat om.
Denton inleder jakten på vad som skall visa sig vara en svår nöt, eller kanske snarare en undflyende nöt, att knäcka.
Jag tycker om boken, inte minst därför att den ger Denton tillfälle att växa och komma till insikter om både det ena och det andra. Jag är inte helt säker på att hans insikter är realistiska för en man född på 1800-talet, men jag kan ha fel.
I vilket fall som helst är det en "medelbra" bok. Lite över medel till och med. Den är trots allt en mysig installation, med mycket te och många faux pas begångna av denne outsider i det engelska samhället. Jag förstår inte alltid Denton, men jag behöver inte heller alltid förstå honom för att förstå varför han beter sig som han gör.
Läs vidare:
Om Kenneth Cameron på Orion
Intressant?
Andra bloggare om:
The Frightened Man, Kenneth Cameron, bok, skönlitteratur, deckare
söndag 19 april 2009
Resident Evil 1: The Umbrella Conspiracy
Det händer ibland att jag känner mig lite nere, lite okoncentrerad och lite off. Vad passar bättre då än att läsa böcker baserade på spel? Förmodligen en hel del, men medan jag skrev äventyret "interference" köpte jag på mig en mängd olika novellsamlingar och böcker som hade med virus att göra. Bland de böckerna hamnar Resident Evil-serien av S.D. Perry.
Underligt nog är det här något så ovanligt som en välskriven dålig bok. Ja, du läste rätt. Boken är banne mig välskriven, men eftersom den är baserad på något så idiotiskt som handlingen i Resident Evil kan det inte bli annat än en mindre katastrof. Resident Evil är inte bara ett datorspel, det är ett rätt käst datorspel, storymässigt, och går mest ut på att skjuta zombies. I den här röran av elände har Perry lyckats få in relativt bra känslomässiga relationer, trovärdiga interaktioner mellan S.T.A.R.S. teamets medlemmar och en krypande känsla av skräck som hon etablerar med fast hand redan i de inledande kapitlena. Kanske beror det på att Perry uppehåller sig längre vid stillsam och krypande skräck än vid äckelframkallande splatteraction? I vilket fall som helst så handlar det hela om hur ett virus slår sig loss och skapar en redig härva i den lilla staden Raccoon City. Det hade kanske kunnat bli ännu bättre om Perry hade låtit sig dröja lite mer i staden, för ärligt talat är det den biten som är bäst i boken.
Jag måste också erkänna att jag får rätt så många små fniss av att läsa vissa avsnitt. Bland annat har forskarna odlat fram en jätteplanta i källaren på ett av labbkomplexen. Och sedan har det översvämmats. Plantan blev jättestor och började äta folk. Inte nog med det, när en av medlemmarna i S.T.A.R.S. tar sig ner i det översvämmade utrymmet finns det - gissa - en HAJ i vattnet. Men hallå? Var kom hajen ifrån?
Kort sagt är det här en bok som får mig både att fnissa och att rysa. Den är småkul men förväntningarna bör inte vara högre på den än ett par timmars underhållning baserat på ett halvkasst spel.
Läs vidare:
Resident Evil hemsida
S.D. Perry på wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
The Umbrella Conspiracy, S.D. Perry, Resident Evil, bok, skönlitteratur
Underligt nog är det här något så ovanligt som en välskriven dålig bok. Ja, du läste rätt. Boken är banne mig välskriven, men eftersom den är baserad på något så idiotiskt som handlingen i Resident Evil kan det inte bli annat än en mindre katastrof. Resident Evil är inte bara ett datorspel, det är ett rätt käst datorspel, storymässigt, och går mest ut på att skjuta zombies. I den här röran av elände har Perry lyckats få in relativt bra känslomässiga relationer, trovärdiga interaktioner mellan S.T.A.R.S. teamets medlemmar och en krypande känsla av skräck som hon etablerar med fast hand redan i de inledande kapitlena. Kanske beror det på att Perry uppehåller sig längre vid stillsam och krypande skräck än vid äckelframkallande splatteraction? I vilket fall som helst så handlar det hela om hur ett virus slår sig loss och skapar en redig härva i den lilla staden Raccoon City. Det hade kanske kunnat bli ännu bättre om Perry hade låtit sig dröja lite mer i staden, för ärligt talat är det den biten som är bäst i boken.
Jag måste också erkänna att jag får rätt så många små fniss av att läsa vissa avsnitt. Bland annat har forskarna odlat fram en jätteplanta i källaren på ett av labbkomplexen. Och sedan har det översvämmats. Plantan blev jättestor och började äta folk. Inte nog med det, när en av medlemmarna i S.T.A.R.S. tar sig ner i det översvämmade utrymmet finns det - gissa - en HAJ i vattnet. Men hallå? Var kom hajen ifrån?
Kort sagt är det här en bok som får mig både att fnissa och att rysa. Den är småkul men förväntningarna bör inte vara högre på den än ett par timmars underhållning baserat på ett halvkasst spel.
Läs vidare:
Resident Evil hemsida
S.D. Perry på wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
The Umbrella Conspiracy, S.D. Perry, Resident Evil, bok, skönlitteratur
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
