Arkadij Vaksberg har skrivit en intressant och tänkvärd bok vid namn Giftlaboratoriet som tar upp statsterrorismen i Sovjetunionen och Ryssland från början/ mitten av 1900-talet fram till nutid.
Vaksberg är en övertygande skribent, och det är nästan så att jag önskar att han inte var det, eftersom den bild han målar upp av Sovjetunionen/ Ryssland gör mig näst intill skräckslagen. De politiska mord som förekommit under kommunisternas välde ger mig en god förståelse för hur förtryckta och terroriserade invånarna i detta numera splittrade rike faktiskt var.
Dissidenter hade inget skydd från statsmakten. Minsta överträdelse kunde bestraffas rejält, särskilt om man gick emot den rådande ordningen och partiets linje. Vaksberg tar upp fall efter fall med politiska mord, många av vilka offren han själv träffat, till och med varit vänskaplig med. Att ge ut en sådan här bok är därför inte bara imponerande i form av den forskning Vaksberg har ägnat åt den, men även ur ett moraliskt perspektiv. Jag är imponerad av att Vaksberg vågade peka ett så tydligt finger i Lubjankas riktning.
Eftersom så många av de filer och dokument Vaksberg åberopar är skyddade, förstörda eller oåtkomliga är det svårt för honom att verifiera alla utsagor han gör i boken, men det upplever jag ändå inte som en brist. Vaksberg spekulerar, men han spekulerar med en oerhörd auktoritet. Han är också noga med att uppge var hans utsagor brister, och för den skull är jag mer än villig att ursäkta honom den bristande källförteckningen. Om ens det han kan verifiera är sant, så är boken en oerhört skrämmande titt på en regering som inte bara fått oinskränkt makt, men även blivit så hårt korrumperade av den makten att de inte dragit sig för att utöva den, och fortfarande inte drar sig för att utöva den.
Vaksberg har så många fall av politiska mord att han med nöd och näppe hinner med ett omnämnande av Anna Politkovskaja och Alexander Litvinenko, som han i korthet går in på. Även de tror Vaksberg är offer för Lubjanka.
Det här är en skrämmande bok. Men den är också angelägen och välskriven.
Läs den. Rekommenderas varmt
Läs vidare:
Arkadij Vaksberg på Wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
Arkadij Vaksberg, Giftlaboratoriet, rekommenderad, bok, fakta,
fredag 30 januari 2009
söndag 25 januari 2009
Från Sapfo till Cyborg
Från Sapfo till Cyborg: Idéer om sexualitet och kön i historien är en antologi sammanställd av Lena Lennerhed och en "damn good read".
Som de flesta böcker jag har läst den senaste tiden så hade jag även ett syfte med att läsa den här, nämligen för att se hur den kvinnliga sexualiteten utvecklats och definierats, naturligtvis av män, under århundradena, för att slutligen demoniseras så till den milda grad att en bok som Malleus maleficarum kunnat skrivas utan att stöta på några större reaktioner. Kvinnor reagerade förstås, men de upprörda rösterna hördes knappt. De var nämligen få, eftersom de flesta kvinnor inte ens kunde läsa det Kramer och Sprenger skrivit om dem.
Men det var inte det jag skulle prata om egentligen, utan om antologin. Den är en bred genomgång av hur framförallt den kristna synen på sexualitet vuxit fram under åthundradena. Från Tertullianus obehagliga påpekanden om att kvinnor är som tempel byggda över kloaker, till 70-talets radikalfeministiska tankar om att sex är ett manligt maktmedel, eftersom sexualiteten utgår ifrån den manliga normen. Det finns många duktiga historiker och tankegångar i bokens olika essäer, och det finns mycket gott att hämta för den som har ett intresse av sexualitetens historia ur ett lite mera kvinnligt perspektiv. För min del blev jag förvånad över hur många av de moraliska regler som ställts upp redan på 400 - 1400-talet som lever kvar även idag, och ur synen på kvinnan som upphovet till all synd, särskilt då den sexuella, fortfarande inte tvättats bort helt ur samtiden. Det är fantastiskt och ganska skrämmande att män som levde för 1400 år sedan fortfarande har inflytande över hur vi ser på sexualitet och moral.
I inledningen ger Lennerhed en bra sammanfattning om vad boken handlar om, och jag har själv inte hittat några bättre ord, så jag citerar Lennerhed här:
Jag rekommenderar boken.
Läs vidare:
Lena Lennerheds hemsida på Södertörns Högskola
Intressant?
Andra bloggare om:
Lena Lennerhed, Från Sapfo till Cyborg, feminism, bok, fakta, rekommenderad
Som de flesta böcker jag har läst den senaste tiden så hade jag även ett syfte med att läsa den här, nämligen för att se hur den kvinnliga sexualiteten utvecklats och definierats, naturligtvis av män, under århundradena, för att slutligen demoniseras så till den milda grad att en bok som Malleus maleficarum kunnat skrivas utan att stöta på några större reaktioner. Kvinnor reagerade förstås, men de upprörda rösterna hördes knappt. De var nämligen få, eftersom de flesta kvinnor inte ens kunde läsa det Kramer och Sprenger skrivit om dem.
Men det var inte det jag skulle prata om egentligen, utan om antologin. Den är en bred genomgång av hur framförallt den kristna synen på sexualitet vuxit fram under åthundradena. Från Tertullianus obehagliga påpekanden om att kvinnor är som tempel byggda över kloaker, till 70-talets radikalfeministiska tankar om att sex är ett manligt maktmedel, eftersom sexualiteten utgår ifrån den manliga normen. Det finns många duktiga historiker och tankegångar i bokens olika essäer, och det finns mycket gott att hämta för den som har ett intresse av sexualitetens historia ur ett lite mera kvinnligt perspektiv. För min del blev jag förvånad över hur många av de moraliska regler som ställts upp redan på 400 - 1400-talet som lever kvar även idag, och ur synen på kvinnan som upphovet till all synd, särskilt då den sexuella, fortfarande inte tvättats bort helt ur samtiden. Det är fantastiskt och ganska skrämmande att män som levde för 1400 år sedan fortfarande har inflytande över hur vi ser på sexualitet och moral.
I inledningen ger Lennerhed en bra sammanfattning om vad boken handlar om, och jag har själv inte hittat några bättre ord, så jag citerar Lennerhed här:
Vår bok gör inga anspråk på att ge en fullständig bild av könets och sexualitetens idéhistoria. Det vi vill är att ge en orientering om hur tänkandet kring kön och sexualitet formulerats och förändrats, och vi gör det genom ett antal nedslag i historien. Texterna är skrivna av forskare med olika temperament och tematiska intressen. [...] Någon text handlar främst om kvinnosyn, andra om feministiska idéer. Vissa fokuserar sexualitet, andra idéer om likheter och skillnader mellan kvinnor och män. Sammantaget visar texterna att idéer om kön, sexualitet och sexuell identitet är historiskt föränderliga.
Jag rekommenderar boken.
Läs vidare:
Lena Lennerheds hemsida på Södertörns Högskola
Intressant?
Andra bloggare om:
Lena Lennerhed, Från Sapfo till Cyborg, feminism, bok, fakta, rekommenderad
lördag 24 januari 2009
From Barbie to Mortal Kombat
Den här boken, redigerad av Justine Cassell och Henry Jenkins, har stått på min läslista ganska länge. Det visar sig att det är en av de bättre böcker jag jag har läst angående just kön och datorspel med ett ganska starkt "men" inbakat, och det gäller så klart att boken inte är helt aktuell längre.
Det som framgår glasklart av en genomläsning är att samtliga författare som deltar, de flesta kvinnor, har oerhört bra koll på vad datorspelsbranschen är ute efter och vilka enorma brister den har, sett ur ett spelarperspektiv. De slutsatser de flesta drar i boken är nämligen att ett hypersexualiserat och idealiserat spel som bara riktar sig till en liten del av sin potentiella publik heller inte kommer att få ett större genomslag.
Något jag känner igen mig smärtsamt mycket i är följande citat:
Skrämmande, men så är det. Branschen är oerhört sluten för idéer som inte passar in i de trånga och ofta repetitiva fack som den upprättat under de år den existerat. Undantag finns, och det är ofta undantag jag känner igen, men det betyder ju också att de spel som faktiskt använder sig av en spelmekanik som utmanar status quo också får uppmärksamhet och inte sjunker ner i glömska så fort de kastas ut på hyllorna.
Ett exempel på spelapplikation som tas upp gång på gång i boken är "Barbie Fashion Designer" som vid tillfället då boken gavs ut runt år 2000 hade sopat rent bland sina manliga motsvarigheter "Quake" och "Doom". Det är bara synd att det skall till en kommersiell succé för att förlagen skall sätta sig upp och upptäcka att det finns en marknad. Historien visar också, tyvärr, att marknaden försvann eftersom man inte var villig att fortsätta satsa på överskridande produkter av det här slaget.
I vilket fall så går "From Barbie to Mortal Kombat" igenom hela spektrat av tankar som jag själv haft från "det är väl okej att vi gör ett 'tjejspel' och förpackar det i en rosa box, så länge tjejerna spelar" till "men för helvete! Det är ju bra gameplay i Soul Calibur, jag tycker om de spelen också!" och olika argument för olika approacher ges i en överväldigande mängd. Det boken tydligast talar om för mig som speldesigner är att tjejer - precis som killar - är väldigt varierade i vad de vill spela och hur de vill spela det. Men allra mest berättar boken något som flera studier redan sagt gång på gång på gång. Om man idealiserar både män och kvinnor ur en manlig synvinkel så kommer spelen bara att rikta sig mot en publik. Och så länge det ovanstående citatet fortfarande är gällande, kommer inga stora framsteg att göras inom datorspelsbranschen heller.
Läs vidare:
Om Justine Cassell
Henry Jenkins blog
Henry Jenkins på MIT
Intressant?
Andra bloggare om:
From Barbie to Mortal Kombat, Justine Cassell, Henry Jenkins, fakta, debatt, bok, spel
Det som framgår glasklart av en genomläsning är att samtliga författare som deltar, de flesta kvinnor, har oerhört bra koll på vad datorspelsbranschen är ute efter och vilka enorma brister den har, sett ur ett spelarperspektiv. De slutsatser de flesta drar i boken är nämligen att ett hypersexualiserat och idealiserat spel som bara riktar sig till en liten del av sin potentiella publik heller inte kommer att få ett större genomslag.
Något jag känner igen mig smärtsamt mycket i är följande citat:
Female game designers consistently complain that their ideas were rejected because they did not conform to their company's often implicit assumptions about what made for a "good game" or a "fun" product.
Skrämmande, men så är det. Branschen är oerhört sluten för idéer som inte passar in i de trånga och ofta repetitiva fack som den upprättat under de år den existerat. Undantag finns, och det är ofta undantag jag känner igen, men det betyder ju också att de spel som faktiskt använder sig av en spelmekanik som utmanar status quo också får uppmärksamhet och inte sjunker ner i glömska så fort de kastas ut på hyllorna.
Ett exempel på spelapplikation som tas upp gång på gång i boken är "Barbie Fashion Designer" som vid tillfället då boken gavs ut runt år 2000 hade sopat rent bland sina manliga motsvarigheter "Quake" och "Doom". Det är bara synd att det skall till en kommersiell succé för att förlagen skall sätta sig upp och upptäcka att det finns en marknad. Historien visar också, tyvärr, att marknaden försvann eftersom man inte var villig att fortsätta satsa på överskridande produkter av det här slaget.
I vilket fall så går "From Barbie to Mortal Kombat" igenom hela spektrat av tankar som jag själv haft från "det är väl okej att vi gör ett 'tjejspel' och förpackar det i en rosa box, så länge tjejerna spelar" till "men för helvete! Det är ju bra gameplay i Soul Calibur, jag tycker om de spelen också!" och olika argument för olika approacher ges i en överväldigande mängd. Det boken tydligast talar om för mig som speldesigner är att tjejer - precis som killar - är väldigt varierade i vad de vill spela och hur de vill spela det. Men allra mest berättar boken något som flera studier redan sagt gång på gång på gång. Om man idealiserar både män och kvinnor ur en manlig synvinkel så kommer spelen bara att rikta sig mot en publik. Och så länge det ovanstående citatet fortfarande är gällande, kommer inga stora framsteg att göras inom datorspelsbranschen heller.
Läs vidare:
Om Justine Cassell
Henry Jenkins blog
Henry Jenkins på MIT
Intressant?
Andra bloggare om:
From Barbie to Mortal Kombat, Justine Cassell, Henry Jenkins, fakta, debatt, bok, spel
måndag 19 januari 2009
Gender Inclusive Game Design
Sheri Graner Ray har skrivit boken Gender Inclusive Game Design som en reaktion på den hypermanliga spelvärlden, en bok, som hon själv säger i förordet, var nödvändig att få ur sig.
Mycket av det Graner Ray skriver känner jag igen mig i. Det handlar om olika sätt att se på spel på, och det handlar också om olika barriärer, både inom och utanför spelen för kvinnligt deltagande. Graner Ray menar att om spelmarknaden skall kunna växa i en högre utsträckning, så måste spelutvecklare och förläggare komma med på banan och inse att det inte bara är män och pojkar som spelar spel.
Graner Ray ger både ett historiskt och ett nutida perspektiv på marknaden. Historiskt sett, säger hon, så började spelmarknaden med att rikta sig till hela familjen. Pong och PacMan är två sådana exempel på spel som riktar sig till en bred målgrupp. I och med Donkey Kong och Dragon's Lair försvann familjetänket och man inriktade sig på en marknad som fortfarande är spelens huvudmålgrupp, dvs unga pojkar/ män i åldrarna 13 - 25 år.
I boken går Graner Ray också igenom skillnaderna mellan hur kvinnor och män spelar, och det är den här delen som känns mest föråldrad. Personligen tror jag inte på att vi är så biologiskt olika som Graner Ray vill låta påskina. Mycket av det hon tar upp handlar förmodligen om socialisering och inlärning, men oavsett om det är en biologisk skillnad mellan könen, eller en kulturell skillnad, så skall man nog inte förringa själva skillnaden. Det är trots allt så att hur man uppfostras (även när man är vuxen - normer, någon?) sätter sina spår i hur man beter sig.
Graner Ray går igenom många handgripliga och bra sätt att bjuda in och öppna upp för en kvinnlig publik i datorspel. Det här är en behövlig bok, inte minst för alla producenter och designers därute som faktiskt vill göra spel för tjejer men inte vet hur.
Läs vidare:
Om Sheri Graner Ray
Sheri Grander Ray på Wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
Sheri Graner Ray, Gender Inclusive Game Design, bok, debatt, fakta, spel
Mycket av det Graner Ray skriver känner jag igen mig i. Det handlar om olika sätt att se på spel på, och det handlar också om olika barriärer, både inom och utanför spelen för kvinnligt deltagande. Graner Ray menar att om spelmarknaden skall kunna växa i en högre utsträckning, så måste spelutvecklare och förläggare komma med på banan och inse att det inte bara är män och pojkar som spelar spel.
Graner Ray ger både ett historiskt och ett nutida perspektiv på marknaden. Historiskt sett, säger hon, så började spelmarknaden med att rikta sig till hela familjen. Pong och PacMan är två sådana exempel på spel som riktar sig till en bred målgrupp. I och med Donkey Kong och Dragon's Lair försvann familjetänket och man inriktade sig på en marknad som fortfarande är spelens huvudmålgrupp, dvs unga pojkar/ män i åldrarna 13 - 25 år.
I boken går Graner Ray också igenom skillnaderna mellan hur kvinnor och män spelar, och det är den här delen som känns mest föråldrad. Personligen tror jag inte på att vi är så biologiskt olika som Graner Ray vill låta påskina. Mycket av det hon tar upp handlar förmodligen om socialisering och inlärning, men oavsett om det är en biologisk skillnad mellan könen, eller en kulturell skillnad, så skall man nog inte förringa själva skillnaden. Det är trots allt så att hur man uppfostras (även när man är vuxen - normer, någon?) sätter sina spår i hur man beter sig.
Graner Ray går igenom många handgripliga och bra sätt att bjuda in och öppna upp för en kvinnlig publik i datorspel. Det här är en behövlig bok, inte minst för alla producenter och designers därute som faktiskt vill göra spel för tjejer men inte vet hur.
Läs vidare:
Om Sheri Graner Ray
Sheri Grander Ray på Wikipedia
Intressant?
Andra bloggare om:
Sheri Graner Ray, Gender Inclusive Game Design, bok, debatt, fakta, spel
söndag 11 januari 2009
Nation
Terry Pratchetts senaste bok "Nation" är inget undantag i en i övrigt strålande och omfattande produktion. De riktigt vassa sarkasmerna som annars ligger strax under ytan i hans böcker om exempelvis Sam Vimes, har fått stå tillbaka för ett mjukare tonläge, men hans iakttagelseförmåga när det kommer till den mänskliga naturen är lika vass nu som den alltid har varit.
Nation handlar om Mau, en ung pojke som precis skall till att bli man, men hindras av att en naturkatastrof i princip spolar bort hela hans värld. När han återvänder från pojkarnas ö till sin egen ö där han och hans familj, hans nation, bor, så överraskas han av en enorm tsunami. När världen återuppstår ur kaoset är allt han känt till tidigare borta.
Dock får han något i utbyte. Vågen har spolat med sig Sweet Jane, ett skepp som råkade befinna sig mitt i vägen när vågen slog till och den enda överlevande på båten är den unga Daphne (eller Ermintrude som hon egentligen heter). Tillsammans börjar Mau och Daphne bygga upp en värld ur spillrorna av vad som finns kvar av deras respektive civilisationer.
Det är en vacker och stundtals ganska jobbig berättelse att läsa, men den är otroligt fängslande, och som vanligt tog boken slut allt för tidigt för mitt tycke. Den kunde gott ha varit längre, med förbehållet att den var precis lagom lång.
Jag rekommenderar den.
Läs vidare:
Terry Pratchetts hemsida
Andra bloggare om:
Terry Pratchett, Nation, bok, skönlitteratur, rekommenderad,
Nation handlar om Mau, en ung pojke som precis skall till att bli man, men hindras av att en naturkatastrof i princip spolar bort hela hans värld. När han återvänder från pojkarnas ö till sin egen ö där han och hans familj, hans nation, bor, så överraskas han av en enorm tsunami. När världen återuppstår ur kaoset är allt han känt till tidigare borta.
Dock får han något i utbyte. Vågen har spolat med sig Sweet Jane, ett skepp som råkade befinna sig mitt i vägen när vågen slog till och den enda överlevande på båten är den unga Daphne (eller Ermintrude som hon egentligen heter). Tillsammans börjar Mau och Daphne bygga upp en värld ur spillrorna av vad som finns kvar av deras respektive civilisationer.
Det är en vacker och stundtals ganska jobbig berättelse att läsa, men den är otroligt fängslande, och som vanligt tog boken slut allt för tidigt för mitt tycke. Den kunde gott ha varit längre, med förbehållet att den var precis lagom lång.
Jag rekommenderar den.
Läs vidare:
Terry Pratchetts hemsida
Andra bloggare om:
Terry Pratchett, Nation, bok, skönlitteratur, rekommenderad,
onsdag 7 januari 2009
Feminism
Lena Gemzöe har i den här boken försökt ge en bakgrund till rörelsen feminism, med dels en beskrivning av bakgrunden till den feministiska rörelsen, hur den uppstod och varför och vilka utvecklingsstadier och varianter det finns av feminismen som rörelse. Det är nämligen ingen homogen grupp kvinnor som står för feminism, och det finns heller ingen absolut definition av ordet.
Gemzöe ger en ordboksdefinition i början av boken, som hon sedan utvecklar och breddar, beroende på vilken inriktning av feminism hon tittar på.
Ordboksdefinitionen lyder 1) kvinnor är underordnade män och 2) detta förhållande bör ändras. Det är en öppen, men ändå, som Gemzöe säger, användbar definition, eftersom det riktar uppmärksamheten inte mot den person som säger det, utan mot ett generellt förhållande, som det sedan kan diskuteras runt. Gemzöe påpekar också, som jag personligen kan hålla med om, att det är svårt att ge en rak och tydlig beskrivning på hur just jag är underordnad, eftersom det handlar om en åtskillnad mellan strukturer och individuell nivå.
Feminism är en bra, grundläggande bok att läsa om man är nyfiken på vad feminism handlar om och vilka strömningar som rört sig igenom feminismen sedan dess uppkomst. Det är ingen gammal rörelse. De äldsta rötterna går att spåra till slutet på 1700-talet då Mary Woolstonecraft skrev "The Vindication of the Rights of Women", där hon påstod att kvinnor har samma rätt till utbildning och frihet som männen.
Det finns mycket information i "Feminism", och jag anser den vara en bra och framförallt (i så hög grad det är möjligt) objektiv bok. Jag rekommenderar den varmt.
Läs vidare:
Om Lena Gemzöe på Centrum för genusstudier
Intressant?
Andra bloggare om: bok, fakta, feminism, Lena Gemzöe
Gemzöe ger en ordboksdefinition i början av boken, som hon sedan utvecklar och breddar, beroende på vilken inriktning av feminism hon tittar på.
Ordboksdefinitionen lyder 1) kvinnor är underordnade män och 2) detta förhållande bör ändras. Det är en öppen, men ändå, som Gemzöe säger, användbar definition, eftersom det riktar uppmärksamheten inte mot den person som säger det, utan mot ett generellt förhållande, som det sedan kan diskuteras runt. Gemzöe påpekar också, som jag personligen kan hålla med om, att det är svårt att ge en rak och tydlig beskrivning på hur just jag är underordnad, eftersom det handlar om en åtskillnad mellan strukturer och individuell nivå.
Feminism är en bra, grundläggande bok att läsa om man är nyfiken på vad feminism handlar om och vilka strömningar som rört sig igenom feminismen sedan dess uppkomst. Det är ingen gammal rörelse. De äldsta rötterna går att spåra till slutet på 1700-talet då Mary Woolstonecraft skrev "The Vindication of the Rights of Women", där hon påstod att kvinnor har samma rätt till utbildning och frihet som männen.
Det finns mycket information i "Feminism", och jag anser den vara en bra och framförallt (i så hög grad det är möjligt) objektiv bok. Jag rekommenderar den varmt.
Läs vidare:
Om Lena Gemzöe på Centrum för genusstudier
Intressant?
Andra bloggare om: bok, fakta, feminism, Lena Gemzöe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
