Terry Pratchetts senaste bok "Nation" är inget undantag i en i övrigt strålande och omfattande produktion. De riktigt vassa sarkasmerna som annars ligger strax under ytan i hans böcker om exempelvis Sam Vimes, har fått stå tillbaka för ett mjukare tonläge, men hans iakttagelseförmåga när det kommer till den mänskliga naturen är lika vass nu som den alltid har varit.
Nation handlar om Mau, en ung pojke som precis skall till att bli man, men hindras av att en naturkatastrof i princip spolar bort hela hans värld. När han återvänder från pojkarnas ö till sin egen ö där han och hans familj, hans nation, bor, så överraskas han av en enorm tsunami. När världen återuppstår ur kaoset är allt han känt till tidigare borta.
Dock får han något i utbyte. Vågen har spolat med sig Sweet Jane, ett skepp som råkade befinna sig mitt i vägen när vågen slog till och den enda överlevande på båten är den unga Daphne (eller Ermintrude som hon egentligen heter). Tillsammans börjar Mau och Daphne bygga upp en värld ur spillrorna av vad som finns kvar av deras respektive civilisationer.
Det är en vacker och stundtals ganska jobbig berättelse att läsa, men den är otroligt fängslande, och som vanligt tog boken slut allt för tidigt för mitt tycke. Den kunde gott ha varit längre, med förbehållet att den var precis lagom lång.
Jag rekommenderar den.
Läs vidare:
Terry Pratchetts hemsida
Andra bloggare om:
Terry Pratchett, Nation, bok, skönlitteratur, rekommenderad,
söndag 11 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar