Hellas - Worlds of Sun and Stone

I nästa Fenix, nr 2 -09 recenserar jag Hellas. Det är ett rollspel som säger sig rikta sig mot en äldre publik bestående av både män och kvinnor. Jag hakar upp mig lite på hur vissa av raserna i rollspelet framställs bildmässigt, framförallt Nymphas som skall enligt beskrivningen vara androgyna, men som enligt bilden är mycket kvinnliga. Hypersexuell, till och med.

Hellas är - hör och häpna - en episk rymdopera med antika förtecken. Hellas utspelar sig i ett flertal planetsystem som har koloniserats av Hellenerna. Genom hela boken så antyds det dessutom om att en katastrof som kan leda till den kända världens undergång är på intåg. Det är den katastrofen som rollpersonerna skall försöka förhindra. Det finns alltså en meta-plot för spelet, en övergripande idé om vad som skall hända med universat.

Det är mycket att läsa in i Hellas. Författarna har inspirerats av serier som Hercules och Xena och filmer som 300, och det är bra att det ges referenser, eftersom settingen annars hade känts främmande. Den känns fortfarande främmande, men den klarnar lite.

Precis som så många andra rollspel så verkar Hellas fokusera främst på strid och våldskonflikter, något jag inte var helt beredd på eftersom det i början av boken talas om “mogna teman”, episka förhållanden och sex. Den här avsaknaden av “mogna teman” återfinns även i avsnittet för spelledaren.

Sammanfattningsvis är Hellas ett annorlunda rollspel på det viset att det i alla fall antyder att det finns andra teman än den eviga striden, dessutom är det ett rollspel som faktiskt har en uttalad målgrupp. Jag uppskattar ambitionen, även om genomförandet haltar.

Mer som sagt i Fenix nr. 2 -09

Läs vidare:
Hellas hemsida

Intressant?

Andra bloggare om:
Hellas - Worlds of Sun and Stone, rollspel