Återigen har Neil Gaiman skrivit en bok som får mig att rysa av välbehag. Den här gången handlar det om The Graveyard Book och om Nobody Owens, även känd som Bod.
Bod växer upp på en kyrkogård, uppfostrad av spöken. Hans föräldrar dör när han är mycket liten, och hans mammas spöke får de övriga spökena på kyrkogården att lova att de skall ta hand om honom tills han är gammal nog att klara sig själv.
Boken är en saga och en vandringsfärd in i ett fantasilandskap som är till hälften realism och till hälften vad jag har börjat kalla Gaimanism. Det finns ingen som skriver som Neil Gaiman. Möjligtvis Clive Barker, men Barkers berättelser har alltid en annan smak, lite mer metallisk och mörk.
Bod växer som sagt var upp på en kyrkogård och han lär sig allt om livet, och för den delen döden, där. Hans äventyr är många och ofta spännande, med en lätt bisarr twist på sig.
Jag måste erkänna att jag är oerhört svag för Neil Gaimans böcker, och har varit ända sedan jag först läste Sandman som är en serie Gaiman har skrivit för DC Vertigo. Det finns en melodi i hans språk, en förtrollning som gör mig helt förbluffad och förälskad på samma gång. Jag rekommenderar The Graveyard Book, inte bara för att det är Gaiman som har skrivit boken, men även för att det är ett äventyr att läsa den, och ett äventyr från "fel" sida kyrkogårdsstängslet.
Läs vidare:
Neil Gaimans hemsida
Intressant?
Andra bloggare om:
Neil Gaiman, bok, skönlitteratur, The Graveyard Book, rekommenderad,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar