Pappersväggar

Efter att ha läst både "Hanteringen av Odöda" och "Låt den rätte komma in", så fick jag för mig att även läsa "Pappersväggar". Samtliga är skrivna av John Ajvide Lindqvist.

Gräns - en novell som handlar om utanförskap och om att inte passa in. Den föll mig inte alls på läppen.

By på höjden - Ja, vad skall man säga? Lindqvist försöker verkligen att få skräcken att infinna sig. Rädslan för det som inte är helt rätt. Inte heller i den här varianten lyckas han till fullo. jag känner inget. Jag kanske är avtrubbad, men Lindqvists språk talar inte till mig i den här novellen. Den kanske helt enkelt är för kort?

Equinox - Äntligen! En berättelse som är både obehaglig och otäck och lagom svart i synen för mig. Det går långsamt och det bygger upp till en stämning som gör mig nästan kallsvettig, för man anar att katastrofen väntar runt hörnet.

Syns inte! Finns inte! - Okej, återigen för kort och för desperat redan i utgångsläget. Jag känner ingen skräck eller samhörighet här heller.

Vikarien - En fascinerande novell, som förmodligen skall lämna mig kall. Det gör den också, men kanske inte riktigt kall på det viset författaren avsett.

Evig/ Kärlek - En av de bättre novellerna. Inte lika bra som Equinox, men snudd på. Obehaglig.

Att få hålla om dig till musik - jaha... va? Vad är det för något? Vad gör den här? Jag förstår inget av de osammanhängande meningarna och om tanken är att det skall skapa någon slags känslomässig resonans så är det en misslyckad novell.

Majken - Snattande tanter! Rolig på ett betryckande sätt och faktiskt riktigt bra. Kanske inte skräckinjagande, men obehaglig och krypande och lätt klaustrofobisk. Här fungerar faktiskt känslan av hopplöshet riktigt bra!

Pappersväggar - Det är en novell som lämnar mig lite i sticket. Till skillnad från övriga berättelser i Pappersväggar vill jag att den skall fortsätta, för den känns oavslutad.

Sluthanteringen - Här, äntligen, har jag ett bevis på att Lindqvist faktiskt KAN skriva skräck. Det är en epilog till Hanteringen av Odöda, och det är BRA! Det är maktlöshet parad med den underliga situation som uppstod i första boken när regeringen ger sig in i just hanteringen av alla de omlevande som stigit upp från sina gravar. Men behövs den då? Det struntar jag faktiskt i, för det är BRA grejer. Mer sådant Lindqvist!

Lindqvist är som bäst när han bygger upp ett obehag och en undergångsstämning, långsamt, långsamt, utan monster och konstiga varelser. Jag tyckte inte om "Låt den rätte komma in", den är alldeles för grå och trist, behängd med leda. Men "Hanteringen av odöda" var i mitt tycke en mycket bra bok. Kanske beror det på mitt särskilda förhållande till zombies, eller så är det bara så att han lyckades slå an en ton i mig med sin skildring av hur Stockholmstrakten sakta förvandlas till en hemvist för de "omlevande".

Lindqvists författarskap är annars präglat av tristess, en undergång man inte behöver vänta på, för den finns redan där, den är redan på plats när berättelsen tar sin början. Det finns ingen framtid och därför inget att förlora. Nedåtfärden är redan gjord långt innan jag som läsare kommer in i berättelsen, och det är det som inte funkar. Jag vill kunna sätta mig in i berättelsen, identifiera mig med min huvudperson och sitta som på nålar och säga "Nej! Är du DUM! Gör det inte!" istället sitter jag och tänker "Men hoppa ut för balkongen då, ditt dumma aber! Gör slut på ditt lidande, för det kommer ändå inte att bli bättre än så här!"

De som drar paralleller mellan Stephen King och John Ajvide Lindqvist har nog inte riktigt insett Kings storhet. Det finns få böcker som har skrämt slag på mig på samma sätt som Kings, och Lindqvist är allt för rotad i den svenska myllan för att jag skall kunna uppbåda nog med "suspension of disbelief" för att godta det han skriver.

Lindqvist är trots mitt hackande en skicklig författare, men jag hade nog låtit bli att ge ut "Pappersväggar" om jag hade varit Ordfront. Fast det är klart, den säljer uppenbarligen ändå.

Läs vidare:
Hanteringen av Odöda
Låt den rätte komma in
John Ajvide Lindqvist på Ordfronts hemsida.


Intressant?

Andra bloggare om:
John Ajvide Lindqvist, novell, Pappersväggar, skräck