The Wheel of Darkness

Douglas Preston och Lincoln Child har skrivit ännu en bok om den oefterhärmlige FBI-agenten Pendergast. I den här boken spenderar agenten och hans skyddsling en tid på ett tibetanskt kloster, som sedemera visar sig varit bestulet på en artefakt. 

Både Pendergast och Constance Greene (Pendergasts skyddsling) dras in i en intrig som verkar hämtad ur botten på manusförfattarnas hög. Den där om spöken och lyxkryssningar. För självklart måste pendergast tvingas till isolation tillsammans med fröken Greene på ett lyxfartygs jungfruresa. Större delen av berättelsen utspelar sig alltså ombord på Brittannica, ett ohemult stort fartyg som tar upp emot 4000 passagerare i sina lyxiga sviter. 

Självklart ingår maktkamper både på skeppets brygga och i de mer avslappnade utrymmena som exempelvis på casinot och i skeppets restauranger. Pendergasts jakt på artefakten övergår snart i en jakt på en iskall mördare, och ännu ett steg framöver om en kamp om hans själ, något som Pendergast själv kanske inte hade väntat sig.

Det här är litteraturens chips. Med sour cream dip. Det är snabbläst, underhållande och lätt over the top. Det är hjältelitteratur med en hjälte som inte verkar åldras, förändras eller växa. Han är redan nästan perfekt från början, och de små imperfektioner man tycker sig ana, är naturligtvis bara trompe l'oeils målade på den hårdlackerade ytan av Agent Pendergasts person. Hans mentala balans är i samma kaliber som en tibetansk munks, hans kropp är ett instrument som han slipat till perfektion och hans intelligens kan mäta sig med hundra Sherlock Holmes. 

Det är kul böcker att läsa när man behöver släppa garden en smula och vill tugga i sig något snabbt till middag, men det är knappast mer än så. Lite småsmart, men ofta ganska banalt. Och Wheel of Darkness är mer banalt än smart, måste jag ju erkänna. 

Läs vidare:
Douglas Preston och Lincoln Childs hemsida

Intressant?

Andra bloggare om:
Douglas Preston, Lincoln Child, The Wheel of Darkness, bok, skönlitteratur, thriller