Fördömd

Fördömd av Johanne Hildebrandt rör sig emellan de nordligaste delarna av Sverige, Tärnaby och Stalofjället, till huvudstaden Stockholm. Berättelsen handlar om Helena Torvalds, en ung arkeolog som kämpar emot institutionens intriger för att få sin doktorandtjänst.

Hon tror att hennes lycka är gjord när hon på en utgrävning i fjällen hittar vad som verkar vara ett samiskt offer, något som går emot allt vad känd historia heter. Det är naturligtvis inte så bra som det verkar till en början. Helena blir för det första fråntagen möjligheten att jobba med fyndet, trots att det är hennes specialområde, av utgrävningsledaren Bodil, som även hon kämpar för erkännande i en helt manlig miljö.

I och med fyndets uppdagande börjar märkliga saker hända, både med Helena och de personer som är involverade i utgrävningen. Helena börjar drömma underliga drömmar om sin far och om en slätt beströdd av kroppar, och det dröjer inte längre än till Stockholm innan hennes fynd, som kallas Julia av institutionens studenter, börjar visa sig för henne.

Erika, som tidigare varit Helenas bästa vän gör ett tväromkast i sitt beteende och börjar undvika och manövrera ut Helena, men som tur är så finns Mona, anarkofeministen, med henne genom allt. Hon får också oväntat stöd ifrån den familj som hon tidigare trott övergivit henne helt när hon och hennes mor flyttade till Stockholm.

Det här är en bok som utger sig för att vara en skräckberättelse, men som känns ganska fadd. Personporträtten är för stela och stereotypiska. Kvinnan som gör allt för sin karriär, de utmanövrerande männen... Jag tror helt enkelt inte på det, och Hildebrands författarskap når aldrig in till mig. Därigenom förlorar hon möjligheten att skrämma skiten ur mig med en annars väldigt fantasifull och bra berättelse. Fördömd kan man ta till när man vill läsa något lätt på sommarkvällarna, men det är inte - som Aftonbladet påstår i en recension - särskilt nära Stephen King. Precis som John Ajvide Lindkvist känns berättelsen för avlägsen. Det ligger ett lager mellan mig och språket. Eller så är det helt enkelt så att jag inte är tillräckligt lättskrämd.

Läs vidare:
Johanne Hildebrandts blogg på Aftonbladet
Johanne Hildebrandt på Wikipedia

Intressant?

Andra bloggarer om:
Johanne Hildebrand, Fördömd, skönlitteratur, bok, skräck