Vigilante

Jag plockade upp "Vigilante" av Andreas Roman av två skäl. Det första var att jag höll på att köpa böcker och behövde en till för att komma upp i de där lockande "ta 4 betala för 3" erbjudandena som finns överallt.

Det andra skälet är att jag har läst böcker av Roman tidigare, och han har alltid varit välformulerad, men tämligen ointressant. Jag var tvungen att se efter om det fortfarande stämde.

"Vigilante" är en roman i jagform, vilket innebär att hela storyn berättas utifrån ett personligt perspektiv. Det handlar om Marcus som med ökad frustration ser hur folk inte längre bryr sig om sina medmänniskor, beter sig som svin och inte visar hänsyn.

Marcus tar helt sonika lagen i sina egna händer. Han attackerar de han anser vara "idioter" för att rätta till deras beteende. I berättelsen förekommer också en dokusåpa utan riktigt syfte. Ett antal deltagare har blivit inlåsta i en lägenhet med all upptänklig lyx och får helt sonika vara där tills något händer. Och något händer - men reaktionen från samhället uteblir.

Jag tror att Roman med sin bok vill säga något, men jag tycker inte att han når fram. Kanske blir jag smittad av Marcus likgiltiga inställning till allt, kanske känns det osannolikt att en person som till en början till synes inte alls bryr sig om sin flickvän Helena helt plötsligt ser henne som någon slags livlina. Och Marcus relation med Mathilda - någon som säger sig stå utanför samhällets normer, precis som Marcus säger sig göra - är ouppklarad, oförklarad och helt oförståelig. Hon följer efter Marcus, försöker "lära upp honom" i någon slags vigilantementalitet, men jag är tveksam. Skall hon vara någon slags fresterska så misslyckas det greppet ganska kapitalt. Nils är en annan person som känns helt ovidkommande. Marcus söker hjälp hos honom och blir sedan helt beroende av honom. Han är den enda "som förstår". Det är... inte troligt.

Jag tror jag förstår vad Andreas Roman försöker säga med "Vigilante", men jag är inte övertygad, vare sig om att Marcus skulle bete sig som han gör eller om att samhället är på väg dit Roman beskriver att det är på väg. Det krävs mer än en person att bryta en norm, och det går långsamt. Det krävs mer än en våldsam (för boken ÄR rätt våldsam) individ för att förändra.

Ja, det är välskrivet, men nej, det känns forfarande ganska ointressant. Det påverkar mig inte. Jag sitter inte och biter på naglarna och undrar hur det skall gå för Marcus. Jag är precis som honom i det avseendet. Jag bryr mig helt enkelt inte.

Det som är bäst är skildringen av Göteborg på hösten/ vintern. Det är en alldeles utmärkt bild han målar upp, och ytterst trovärdig. Kanske för att jag har bott där själv och känner till alla gator han pratar om, så att jag med min fantasi kan fylla i där Romans beskrivning slutar.

Allt som allt är det underhållande, men inte mer än så.

Läs vidare:
Andreas Romans hemsida
Andreas Romans blog

Intressant?

Andra bloggare om:
Andreas Roman, Vigilante, thriller, våld