Blodsmak

"Blodsmak - ett fall för Sennja Maler" är en bok skriven av Henrik Örnebring, en person jag först kom i kontakt med som konventsskribent. Herr Örnebring har alltid många strängar på sin lyra, och det mesta han åstadkommer är riktigt bra. Så även den här första deckaren som är förlagd till den värld som målas upp i rollspelet Mutant - Undergångens Arvtagare.

Eftersom jag är en rollspelare, och tillika har följt Mutantspelet ända från dess skapelse någon gång på det glada åttiotalet, så ligger mig "Blodsmak" varmt om hjärtat, och det bör man vara medveten om när man läser mitt utlåtande om boken. Men även om man skall ta min uppenbara förtjusning med en nypa salt, så måste man också vara medveten om att Örnebring är en skicklig författare med mycket känsla för språk.

Boken utspelar sig efter den stora katastrofen. Något har hänt som har förändrat och muterat världen omkring oss. Djur är intellligenta, folk har muterat och har fått nya egenskaper som ligger utöver de fem sinnen vi i dagsläget får nöja oss med. En större variation av mänsklighet har uppstått och därmed även mer att vara rädd för bland de rester av den ursprungliga människostammen som finns kvar.

Sennja Maler är privatsnok i encyklopedisternas tillhåll - Göborg. Staden är en frihamn för såväl människa som mutant, även om renrasiga människor självklart hamnar högre upp på skalan. Sennja får av Magenta Silverkrook i uppdrag att undersöka hennes make Benkts affärer. Magenta och Bengt har ingått ett konvenansäktenskap, men nu har Magenta fått nog av sin makes slarveri. Sennja tackar till en början nej och hänvisar Magenta till Adrian Briis - Göborgs andre privatsnok - istället, men när Adrian hittas mördad blir även Sennja indragen.

Det här är upptakten till en intrikat och med jämna mellanrum lätt förvirrande deckare som med sitt jordnära berättande verkligen får mig att uppleva Göborg. Att Sennja dessutom besitter ett extraordinärt känsel- och smaksinne får mig att i än högre grad leva mig in i där och då, något jag kan tänka mig är särskilt svårt för science-fictionförfattare eftersom man beskriver en värld som inte finns. men det är inte bara miljöbeskrivningarna som är bra. Hela registret av mutanter, antagonister och bifigurer är genomtänkta och för det mesta charmiga. Örnebring ger dem dessutom unika röster genom sättet de uttrycker sig på.

Det här är en bok jag rekommenderar. Läs den och börja sedan spela Mutant.

Läs vidare:
Henrik Örnebring på Reuters Institute
Mutant - Undergångens Arvtagare

Intressant?

Andra bloggare om:
Blodsmak, Henrik Örnebring, Science Fiction, deckare